Livlina & Karbinkrok

Livlina

Att åka långfärdsskridsko på naturis innebär alltid risk att plurra. Under våra turer bär vi med oss utrustning, som ska ge oss goda möjligheter att rädda oss på egen hand vid en plurrning men också att bli räddade av andra och möjlighet att hjälpa andra plurrare.

Utrustningen vi bär med oss är inte komponerad av en slump utan en följd av många års erfarenheter från isarna. LLK vinterplurr har gett intressanta erfarenheter. Det vi kunnat se vid dessa tillfällen är:

Den övervägande delen av åkarna i LLK använder Hansalinan eller liknande koncept. Nackdelen med denna typ av livlinor är att det inte finns något riktigt bra sätt att medföra dem under tur. Normalt hamnar livlinan på åkarens ryggsida. En vanlig placering av livlinan är antingen i en av ryggsäckens sidofickor eller i en speciell påse fäst till ryggsäcken.

Livlinor typ Hansalinan bör helst bäras i den gula ficka, som finns som tillbehör. I andra hand kan livlinan bäras i en av ryggsäckens sidofickor, som ska vara öppen till så stor del att livlinan lätt kan dras upp ur fickan.

Till Hansalinan och motsvarande livlinor finns ett dragband avsett att fästas i livlinans handtag. Detta dras över axeln ner till ryggsäckens midjebälte. På dragbandet finns fäste för karbinkrok. Med bandet kan livlinan dras fram upp över axeln och är sedan färdig för aktion så snart karborrebandet öppnats. Det finns livlinor på markanden med integrerat dragband
Det gula dragbandet på bildens åkare är rätt monterat med dragbandets ena ände fäst i livlinans handtag. Livlinepacken ligger i påsen med yttre handtaget mot botten av påsen. Kardborrebandet till på livlinepacken är ordentligt tillslutet. Öglan i dragbandets andra ände är trädd över ryggsäckens midjerem.

Karbinkrok

LLK:s styrelse har fattat beslut att karbinkrok ska vara en obligatorisk del i åkarnas säkerhetsutrustning från och med säsongen 2006-2007. Avsikten med detta är att förbättra möjligheterna för snabb och säker räddning vid en plurrning. Karbinkroken ger den som ligger i vattnet och får en livlina kastad till sig möjlighet att koppla denna till den egna karbinkroken. Det leder till att båda händerna blir lediga till användning av isdubbarna. För att det ska vara möjligt att med blöta handskar och kalla fingrar kroka livlinan i karbinkroken bör denna vara relativt stor.

Att krypa eller åla sig fram till en plurrad kamrat, som ligger i vaken utan att kunna ta sig upp kräver planering. Den som ger sig iväg mot vaken måste vara säkrad med en livlina. Den som ger sig iväg på den tunna isen säkras med livlinan från en person, som stannar kvar på den bäriga isen. Säkringslinan fästs i ryggsäckens midjerem på den som ska ge sig av mot den plurrade. Räddaren kan kanske koppla sin livlina till den nödställdes karbinkrok alternativ kasta livlinan till denne när isen börjar kännas allt för osäker.

I LLK:s säkerhetsdokumentet står det så här:

”Karbinkrok för anslutning av annan åkares livlina vid plurrning skall finnas fäst till ryggsäcken. Karbinkroken bör ha en höjd av cirka 90 mm, grindens öppning bör vara minst 15 mm och grinden skall ej ha skruvsäkring eller annan låsanordning. Karbinkroken skall tåla last större än 300 kg.”

De angivna måtten är inte absoluta utan ska ses som vägledande. I detta här sammanhang har dock storleken betydelse!

Karbinkroken bör sitta så högt upp på ryggsäcken att karbinkroken finns över vattenlinjen vid plurrning, dvs. över ryggsäckens bröstrem. För att karbinkroken ska vara till god nytta krävs en bra infästning till ryggsäcken i en punkt som tål den draglast som skapas via den kopplade livlina. Det är självklart frestande och enkelt att koppla karbinkroken i en D-ring högt upp på ryggsäckens ena bärrem. Dessa ringar är i plast och inte dimensionerade för den här typen av påkänningar och alltså inte lämpliga som fäste för karbinkroken. Det lämpligaste sättet att koppla karbinkroken till ryggsäcken är utan tvekan via ett dragband fäst till ryggsäckens midjerem.

Att använda karbinkroken

Följande är en lämplig gång för användning av karbinkroken vid en plurrning.

  1. Kasta livlina till den som plurrat.
  2. Den plurrade greppar den kastade livlinans handtag och krokar fast det i den egna karbinkroken.
  3. Den plurrade plockar fram isdubbarna, om de inte redan är i bruk.
  4. Livlinekastaren sträcker livlinan genom att åka baklänges bort från den plurrade.
  5. Den plurrade arbetar med isdubbarna samtidigt som livlinedragaren fortsätter bakåt med ett stadigt drag i livlinan till dess den plurrade är på bärig is.

Frågor

Om du har frågor om livlina och karbinkrok ska du inte tveka att fråga din ledare, som vet hur livlina och karbinkrok ska vara ordnad för at fungera på ett bra sätt.