Norra Storvättern


Norra delen av Vättern söder om skärgården är ett mycket trevligt skridskoområde. Området är det tidigaste på Storvättern, så det är här man brukar kliva på sjön för första gången på säsongen. Det finns flera turalternativ och mycket att se.

De gröna kartorna är lite för detaljerade för Vättern och man använder gärna skala 1:100 000 eller större. Tyvärr ligger blå kartan dåligt om man får pussla mellan 83 Skövde, 84 Linköping, 93 Mariestad och 95 Finspång. Sjökort 121 är ett bra alternativ.

Kommunikationer

Lämpliga startplatser för åkning i detta område är Nässja udde, Råssnäs udde inne i Motala, Tokanäset (tag av mot Kavelbäck/Lemunda från väg 50), Medevi brygga och Bastedalens hamn.

En annan möjlig startpunkt är Varamobaden i Motala, men inte allt för sällan ligger det ett 500 meter brett packisbälte här som man måste kämpa sig igenom. Liknande förhållanden gäller för Vadstena samt Harge i norra delen av sjön.

Det finns en busslinje mellan Motala och Askersund med några få turer per dag som man kan utnyttja ena riktningen. Lämplig ändpunkt i norr är Södra Kärra.

Restauranger och övernattningsställen

Medevi Brunn, hotell och restaurang, tel. 0141 - 911 00.

Skogsborgs vandrarhem, Varamon, Motala, Tel. 0141 - 574 36.

STF:s vandrarhem, Vadstena, Tel. 0143 - 103 02.


En solig vinterdag på Norra Vätterns is slår det mesta. UC

Turer

Motalabuktens övärld Med Råssnäs udde i Motala som startpunkt kan man ta en tur till en eller flera av dessa intressanta öar (se Sevärdheter nedan). Sandön är lagom mål för nybörjare (turlängd ca 15 km) medan de mer vana gärna letar sig ut till Fjuk (ca 25 km t o r). Observera att isen ofta är svår på vägen till Fjuk med vråkar och råkar kors och tvärs. Jungfrun är ett svåruppnåligt mål som kräver mycket goda isförhållanden. Isen kring Jungfrun brukar spegla all den dramatik som är förknippad med Vätterns is. Vid allt annat än mycket goda förhållanden (bra is och vindstilla) är det inte lämpligt att överhuvudtaget befinna sig i omårdet kring Jungfrun.

Trelandskapsturen Från Tokanäset eller Medevi brygga kan man ibland ta sig över till Stora och Lilla Röknen (OBS! landstigningsförbud på båda öarna, militärområden). Man kan sedan åka vidare längs Tiveden längs västgötastranden. Missa inte den fantastiskt vackra Kyrkogårdsön där Tivedens karghet här framstår i sin bästa dager. Ön Skarven med Skärvesten som markerar landskapskorsningen mellan Östergötland, Närke och Västergötland är en annan naturlig hållplats på turen. Minst 3 mil blir turen.

Motala - Södra Kärra Genom att utnyttja busslinjen mellan Motala och Askersund kan man göra en medvindstur längs stranden mellan Motala och Södra Kärra (3 mil). Vid nordlig vind kan en grupp med mer åkvana göra en tur från Södra Kärra och följa stranden hela vägen till Omberg (drygt 6 mil).

Genomskinlig glanskis på Vättern är en hisnande upplevelse. Att glida över sandbotten och stora stenar göra att man kan bli höjdrädd eller lyfter på skridskorna i tron att de skall skrapa i stenarna. Speciellt fina områden att glida fram över finns mellan Varudden och Lilla Hals, mellan Sandön och Erkerna/Fjuk, mellan södra uddarna på Röknenöarna och i Röknasundet.

OBS! Många militära skjutområden finns i området. Ring telefonsvarare 020 - 76 40 00 för information om skjutningar. Det förekommer även skjutningar på helger.

Observera även att det är landstigningsförbud på Stora och Lilla Röknen. Militärområden.

Avstånd i sjön

Isläggning

Detta område är det tidigaste att lägga sig i Storvättern och lägger sig i stadium 8. Isläggningen sker i etapper.

Först lägger sig isen i vikarna. Man göra mycket korta turer t ex vid Ombo öar, Boviken till Kyrkogårdsön (norra stranden lömsk), delar av Röknasundet innanför Lilla Röknen, längs kanten till norra Vätterns skärgård, inne i Hargeviken och Forsaviken samt innanför öarna vid Tokanäset. Tidiga är även Varamoviken, Motalaviken och Vadstenaviken. Vikarna kan senare bli oåkbara ifall isen blåser upp. Isen packas då i vikarna och man får använda uddarna för att smidigt komma ut på Storvättern.

Efter vikarna lägger sig isen mer allmänt i den norra delarna och man kan åka nära stranden t ex mellan Södra Kärra och Lilla Röknen. Samtidigt lägger sig isen längs stranden mellan Motala och Lemunda och möjliggör turer här. Torpedverkstaden bryter ibland en ränna mellan verstaden och tornet. Vid nyis kan det därför vara svårt att ta sig förbi här eftersom det är tillträdesförbud på Torpedverkstadens område (lång landpromenad runt).

Senare lägger sig större områden, återigen med början norrifrån och från Motala. En vanlig iskant brukar ligga strax norr eller strax söder om Stora och Lilla Röknen. Fjuk markerar ibland yttre gränsen för isen från motalahållet. Så småningom lägger sig hela området och man kan genomföra sina drömturer.

Det går strömmar mellan Stora och Lilla Röknen samt mellan Lilla Röknen och land varför isen kan vara svagare på dessa ställen.

77/78: Före 21 januari
79/80: Före 2 februari
85/86: delvis 9 februari, helt 15 februari
86/87: 17 januari
87/88: ?
88/89: ?
89/90: Låg ej
90/91: Låg ej
91/92: Låg ej
92/93: Låg ej
93/94: 14 februari
94/95: Låg ej
95/96: Vid Motala och Tokanäset: 6 januari


Vättern lägger sig i medel bara vart tredje år och gör därför turerna speciella.
Det rena vattnet ger otroligt fin sikt och man kan ibland bli höjdrädd på skridskor! Norra Storvättern. KV

Sevärdheter

Karlsborg har växt upp kring Göta kanals mynning och Karlsborgs fästning. Båda dessa började anläggas i början av 1800-talet med Baltzar von Platen som drivande kraft. Karlsborgs fästning ligger på Vanäs udde. Den byggdes mellan åren 1819-1919 med kalksten från Borghamn. Fästningen skulle vara stödpunkt för stridande trupper, fungera som förråd samt vara tillflyktsort i orostider för myndigheter och den kungliga familjen. 1925 upphörde funktionen som krigsfästning medan Karlsborg fortsatte som garnisionsort. Slutvärnet är en 670 meter lång försvars- och kasernbyggnad. I mitten finns en garnisionskyrka. Väster om Karlsborg finns en fin rundtur över sjöarna Bottensjön, Viken väster om Spetsnäset, Gällsjön och Kyrksjön.

Tiveden är ett stort och vilt skogsområde som tidigare utgjorde svårforcerad barriär mellan Göta- och Svealand. Vätternstranden längs Tiveden är mer klippig och karg än längre söderut.

I Granvik har det funnits masugn och sågverk. Masugnen byggdes under 1600-talet men revs i slutet av 1800-talet. Den sista sågen tystnade 1965.

Vid Djäknesundet och Ombo öar finns ett domänreservat med flerhundraårig, orörd hälltallmarksskog.

Kyrkogårdsön har fått sitt namn från digerdöden på 1300-talet. Folk tog tillflykt till ön för att undkomma pesten men till slut kom den också till denna ö och folk dog en efter en. En annan berättelse berättar om östgötar som farit över Vättern för att fly digerdöden. Det blev storm och båten förliste. Några lyckades ta sig iland och begravde de kroppar som drev iland efterhand. En minnessten över de hädangångna finns. Författare och konstnären Folke Dahlberg bodde på ön en tid efter att han drivits iväg från Stora Röknen. Ön är mycket vacker i sin karghet och ett måste för den som är på skridskor i närheten.

Vid Igelbäcken, på gränsen mellan Västergötland och Närke, har det mellan åren 1696 och 1923 funnits en masugn. Masugnen står ännu kvar. Man hade en järnväg mellan masugnen och Igenbäcksviken.

Vid den lilla ön Skarven söder om Stora Röknen ligger Skärvesten. Stenen utgör korsningen mellan de tre landskapen Närke, Västergötland och Östergötland. Här såg Heidenstam det som beskrivits i inledningskapitlet till "Heliga Birgittas pilgrimsfärd". Namnet kommer av "Skarvsten" - stenen var tidigare tillhåll för storskarv. På Skarven finns en övergiven militärbyggnad.

Stora Röknen är en sandstensö tillhörande Visingsögruppen. Den ligger på en bergsrygg som delar norra Vättern i två djupvattenbassänger. Fornfynd visar på bebyggelse under stenåldern. På Röknehuvud arbetade ryska desertörer och krigsfångar efter kriget 1808-1809. De bröt sandsten till byggnationen av Göta kanal. En stor barack där de bodde finns kvar. En officer lär ha gömt en skatt på Stora Röknen i form av ett plåtskrin. Plåtskrinets innehåll är okänt, kanske är det guldrubler. Det lär spöka på Stora Röknen - det är fångar som frös ihjäl eller arbetade ihjäl sig som går igen. En stormig decembersöndag 1871 gick en liten armada av tre råbockar (se Harge nedan) under. De ligger på 3-4 meters djup, 40 meter från stranden på nordsidan av Stora Röknen. Kanske kan man se dem genom isen? 1949 tog militärerna över på Röknenöarna och den fasta befolkningen fick motvilligt flytta. Det är idag landstigningsförbud på öarna. Söder om Stora Röknen finns grund med viktigt lekvatten för vätternröding.

Lakaskär ligger som en ensam utpost nordväst om Röknen. Här hoppade den 4 februari 1996 sju skridskoåkare iland efter att det isflak de befann sig på började driva söderut mot öppet vatten. De hämtades med helikopter och allt gick efter omständigheterna väl. Händelsen är dock en nyttig påminnelse om att isen på Vättern skall beträdas med stor respekt.

I Harge tillverkades råbockarna. Det var odäckade storbåtar med råsegel som kunde lasta 70 ton. Flottor med många båtar transporterade kalksten (eller "limsten" som den kallades, efter engelskans "limestone") mellan Harge och Jönköping. Hela samhället var uppbyggt kring tillverkningen av råbockarna samt transporterna till Jönköping. De sista råbockarna gick under 1871 vid Röknen (se ovan).

Söder om Harge ligger Hargemarken som är ett skogsområde utan bebyggelse. Strax norr om "udden" finns en liten grotta som heter Fläskhålan. Den är väl synlig från sjön.

"Sätt dig vid min grav en stund.
Där är så tyst och ensamt.
Tala till mig vänligt stilla
som till en som ej kan svara.
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du som än ser solen."


(Verner von Heidenstam. 1931)

Detta är böneversionen av den vackra inskription som finns på Verner von Heidenstams grav på Övralid. Huset byggdes efter hans egna ritningar och stod färdigt 1925. Den ligger utomordentligt vackert med utsikt över Vättern. Man ser den från sjön som ett stort vitt hus.


Övralid med utsikt över norra delen av Vättern.

Vid Lemunda framträder sandsten som tillhör Visingsögruppen. Ur denna har man framställt kvarn- och slipstenar. Senare gick man över till att mala ner sandstenen till gjutsand för järnindustrin och för glastillverkning. Spår av kvarnstenstillverkningen finns kvar i form av ett stort antal kasserade stenar på land och i vattnet (synliga genom isen). Utmed Lemmingstorpeviken finns för Östergötland ovanliga sanddyner som är upp till 5 meter höga.

Motalabuktens övärld är sedan 1979 naturreservat och består av öarna Åholmen, Sandön, Erkerna, Fjuk och Jungfrun. Dessa visar upp en skiftande geologisk uppbyggnad. Berggrunden på Åholmen, Fjuk och Jungfrun tillhör Visingsögruppen. På Fjuk och Jungfrun finns s k konglomerat, d v s en bergart som krossats och kittats ihop av en annan bergart. På Erkerna har Visingsögruppen nötts bort och den underliggande röda graniten utgör öns berggrund. Sandön består enbart av sand och morän från inlandsisen.

Sydsidan av Sandön utsätts för kraftig erosion av Vätterns vågor. På sydoststranden ligger ett block vid vattenbrynet som på 1930-talet låg uppe på ön, 15 meter från stranden. Bottnen runt Sandön består till stor del av sand och man har mycket fin sikt ner i vattnet om man har glanskis. Detta gäller speciellt i riktningen mot Erkerna och Fjuk.

Fjuk består egentligen av tre öar mellan vilka man kan ta sig torrskodd under lågvatten; Skallen, Boholmen (eller Mellön) och Jällen. I viken som bildas mellan Skallen och Boholmen finns resterna av en hamn. På bottnen strax utanför hamnen ligger lastångaren "Byälven" som förliste här 1936. Den första fyren byggdes på ön 1852. Efter detta hade ön fast befolkning fram till 1910 då den automatiska fyren tog i bruk. Ön har säkerligen även varit bebodd före 1852. Som mest bodde här 17 personer samtidigt. Det var på 1880-talet. En tid fanns det t o m en skola på ön.

1914 slog sig Erik Zetterblad ner på Fjuk och han kom så småningom att kallas "enslingen på Fjuk". Erik var ingenjör och arbetade på mekanisk verkstad och det har spekulerats en hel del kring varför han bosatte sig här. Det har pratats om både sjukdom och olycklig kärlek. Mest troligt är dock att han trivdes bäst själv, ute bland vind och vågor. Han bodde på ön i 52 år fram till sin död 1966. Han levde på fisk och det som den magra jorden gav. Helt själv var han dock inte. Två bröder bodde på ön fram till 1954. 1963 besökte han fastlandet (Motala) för första gången på fem år. Efter tre timmar tröttnade han på jäktet och återvände till sin ö och det blev sista gången han lämnade den. Stugan som han bodde i revs 1978.

På den utsatta ön Jungfrun finns en liten grotta på norra sidan. Det sägs att man kan höra vågskvalp under marken om man står vid fyren mitt på ön. Detta är förmodligen inte sant. Ön är om sommaren fågelrik och vegetationen har nötts bort på sina ställen. 1856 sjönk hjulångaren Erik Nordenwall utanför ön. Den ligger nu på 40 meters djup ett par hundra meter öster om ön. På det djupet är vattnet syrefattigt och med Vätterns rena vatten därtill är båten mycket välbevarad för sin ålder. Mycket skrock är knutet till Jungfrun. Den kallas också för "Fagerön". Att på sjön nämna Jungfruns riktiga namn innebär att man kunde råka ut får "olägenheter".

Vätternstranden nedanför Norra Freberga är vacker med långgrunda sandstränder, strandvallar och vindpinade tallar. Vid ödetorpet Lövdalen finns två fridlysta tallar. Stammarna är i brösthöjd 3 meter i omkrets.

Lindenäs är en herrgård från 1776, ombyggd 1900. Här finns också en stor ladugård i rött tegel från 1930.

Nordvästra delen av Råssnäs udde är en av de få platser där man kan betrakta Östgötaslättens berggrund med lerskiffrar och kalksten. De kan ses i strandklinter vid vattenverket.

Motala är en ung stad, med stadsprivilegier från 1881. Platsen är dock känd sedan gammalt; det var här man gick över Motala ström. Det var Baltzar von Platen, mannen bakom Göta kanalbygget 1810-1832, som hade god blick och ville bygga en stad vid den nya vattenleden. Innerstaden ligger solfjäderformat på Motalavikens norra sida. Från P-punkten (eller Platens punkt), som ligger på udden mittemot över Motalaviken, stålar tänkta linjer från de nio gatorna samman. I Motala placerades Kanalbolaget och Motala verkstad 1822. Staden förknippas kanske mest med Sveriges Radio. Här låg huvudstationen för radionätet (grundad 1927). På en kulle norr om staden finns Motalas signatur och klassiska landmärken, de båda 120 meter höga radiomasterna. Vid masternas fot finns ett besöksvärt rundradiomuseum. Vid kanalinloppet ligger en enhetlig kanalmiljö med bl.a. Göta Kanalbolags huvudkontor med Kanal- och Sjöfartsmuseet och en f d slussvaktarbostad i ursprungligt skick. I Vättern utanför Motala finns ett 20 meter högt torn. Det är Torpedverkstaden som använder tornet för skjutningar.

Vättern avvattnas i Motala i Motala ström som rinner ut i Östersjön vid Norrköping. I historien har det hänt ett flertal gånger att Motala ström har stannat. Det är ett underligt naturfenomen som kallas "issörpning". Under speciella klimatförhållanden bildas iskristaller, vattnet däms upp och bottenfryser. Förr såg man detta som förebud om olycka. Exempelvis hände det inne i Norrköping december 1706. Strax efter skedde nederlaget vid Poltava och 1710 drabbades Norrköping av en svår böldpest. I Motala har strömmen stannat vintern 1290/91, 1638/39, 1682/83, 1685/86 samt 1706/07. Strömfåran i Motala är nu muddrad vilket gör att förutsättningarna för issörpning inte är desamma.

Lundaudden består av en mäktig rygg som är en s.k. drumlin, en rest från istiden. Söder om udden vid Sandbyviken växer stora och vindpinade tallar. Öster om udden vid Lundaviken finns en lagun. En strandvall förhindrar Vättern att översvämma den innanför liggande lägre marken. Laguner finns i Östergötland endast vid några platser vid Vättern.

Medhamra är ett säteri med byggnader från 1820. Det omgivs av åkrar och hagmarker. Norr om säteriet finns ruin efter en väderkvarn. Söder om säteriet finns långgrund sandstrand med en mäktig strandvall.

Vadstena är en av Sveriges minnesrikaste städer. Namnet leder sitt ursprung till Kungsgården Vats-sten ("stenhuset vid vattnet") som är känd sedan 1200-talet. Av Magnus Eriksson fick den heliga Birgitta tillåtelse att bygga kloster vid Kungsgården 1346. Det var dock först 1384 som de första brödrarna och systrarna kunde inviga dubbelklostret. Kungsgården byggdes in i nunneklostret. Staden fick stadsprivilegier år 1400 och blev vallfärdsort och kulturcentrum med bl a nordens största bibliotek. Vadstena var också medelpunkten under unionstiden och möten av olika slag hölls med representanter från Sverige, Norge och Danmark. Det praktfulla slottet byggdes av Gustav Vasa för att markera hans myndighet i staden samt för att utgöra en befästning mot angrepp söderifrån. Slottet byggdes mellan åren 1545 och 1620. I januari 1587 hade Sveriges riksdag sammanträde på isen utanför Vadstena! Varför vet man inte, men det kan vara för att den kyliga miljön skulle ha dämpande effekt på en uppgörelse mellan Johan III och hans motsträvige bror hertig Karl. 1595 avslutades klostertiden och Vadstena blev ett litet samhälle vid sidan av allfartsvägen. Efter klostertiden blev Vadstena känd för sin sjukvård och sin spetsknyppling. Omkring 1870 var 400 knypplerskor aktiva i staden och dubbelt så många i de sex grannsocknarna. Allt mer känd har Internationella Vadstenaakademin blivit. Det är en musikhögskola. Idag är nunneklostret ett konferenshotell och munkklostret en restaurang. Sedan 1960-talet finns ett nytt nunnekloster vid Vätterns strand. I slottet ryms numer Mellansveriges landsarkiv. Stadens siluett från sjön såväl som gatunätet skiljer sig idag inte mycket från medeltiden och är för denna tid näst Visby Sveriges bäst bevarade. Vid klart väder syns Klosterkyrkan (vid sidan av Slottet) vida omkring. Kyrkan kallas också för Blåkyrkan för att den ser blå ut på avstånd.

På Vadstenabuktens västsida finns Naddö. Här bodde Heidenstam 1903-1918 och skrev bl.a. "Folkungaträdet". Huvudbyggnaden är uppförd 1918.

Nässja udde finns en kyrka från 1100-talet med altartavla från Vadstena kloster. Strax öster om kyrkan finns i en vacker planterad lund ett märkligt gravfält om 23 fornlämningar, troligen från äldre järnåldern. Bl a finns Östergötlands största domarring om 24 stenblock. Hela Nässja udde är består av rester från inlandsisen. Här finns bl.a. välformade rullstensåsar, laguner och 55 m djupa moränlager. Området är ett populärt bad- och strövområde.

(Version 2.0)