Vättern


Vättern är en gåtfull och fascinerande sjö. Vattnet är lättrört och blåser snabbt upp till stora vågor. Siktdjupet är ibland ända ner till 15 meter. Vid vissa väderleksförhållanden uppstår hägringar. Gasbubblor stiger upp från bottnen. Det är mycket som eggar fantasin och ger näring till den respektfulla kärlek som strandborna hyser till sin sjö. T o m namnet vittnar om detta. Det betyder rätt och slätt "vattnet". Som om inga andra sjöar skulle räknas...

Skridskosjön Vättern är exotisk och unik i sitt slag. Att den inte ligger varje år gör turerna speciella. Det rena vattnet med det enorma siktdjupet ger hisnande känslor då man åker längs vissa strandremsor. Ytorna är mycket stora och vid fin is har man en frihet att styra precis vart man vill. Man upplever oändligheten, på samma sätt som i fjällens värld. Det är en makalös upplevelse att åka skridskor på Vättern!

Turer

Det finns många trevliga turer som kan göras på delar av sjön, se beskrivning av respektive del. Men det finns också en tur där hela sjön är liksom förutsättningen; Den Stora Turen, DST.

DST innebär att åka hela sjöns längd på en och samma dag. Det är inget man gör i brådrasket; 13 mil är LÅNGT. Räkna med att de 13 milen tar lika många timmar. Av de som lyckats har några startat klockan fyra på morgonen. Att vara ute och åka så här länge kräver också speciella matförberedelser och naturligtvis god åkvana. Vidare krävs att isförhållandena är lyckosamma. Blir det strul med exempelvis svårpasserade råkar rinner tiden snabbt iväg. Det kan många gånger vara klokt i att strunta i projektet och vänta till ett bättre tillfälle.

Om det är svag vind väljer man självklart riktning efter denna. Är vinden över 6 m/s så skall man överhuvudtaget inte ge sig ut på sjön (se isläggning nedan). Ändpunkter i norr kan vara Bastedalen (bäst), Harge eller Södra Kärra. Norra Vätterns skärgård är så gott som alltid översnöad när Storvättern ligger. I söder är Jönköpings centralstation den naturliga ändpunkten. Här finns dock ofta ett ca en km brett vrak-/packisbälte som man måste kämpa sig igenom.

DST på två dagar kan vara utvägen för den som inte är konditionsfenomen eller mycket van skridskoåkare. Övernattningsmöjligheter finns vid Omberg i form av Stocklycke vandrarhem (STF, tel. 0144 - 330 44) som har öppet för grupper efter överenskommelse.

DST är så lång att jorden hinner kröka sig en bra bit under färden. Skulle man spänna en stålwire den 117 km långa sträckan mellan järnvägsstationen i Jönköping och Grönön vid Norra Vätterns skärgård skulle den ligga 260 meter under vattenytan utanför Hästholmen (mitt på sträckan). Rent fysiskt skulle detta inte gå då det är mer än sjöns djup. Dessutom kan inte en jämntjock stålwire bära sin egen vikt i mer än 13 km (15 km i vatten). För den som inte tror att det skulle bli så mycket som 260 meter följer här en uträkning.

Vi approximerar jorden med ett klot. h är avståndet mellan stålwiren utanför Hästholmen och jordens mittpunkt. r är jordens radie, som är ungefär 6 600 km, d.v.s. 6 600 000 meter. v är vinkeln (uttryckt i radianer) som bildas mellan jordens mittpunkt - Jönköping och jordens mittpunkt - Grönön. s är sträckan utmed jordytan mellan Jönköping och Grönön, 117 km, d.v.s. 117 000 meter. h kan räknas ut genom att kombinera ekvation (1) och (2). d, den sökta sträckan, kan till slut räknas ut genom att kombinera ekvation (3) och (4).

Den matematiskt intresserade kan fundera vidare på hur många kilometer isär två skridskoåkare kan stå så att de precis kan se varandra, d.v.s. så att den andre precis undgår att försvinna bakom jordens krökning. Antag för enkelhetens skull att båda är 2 meter långa.

Isläggning

Vätterns is är mycket intressant och ämnet skulle kunna fylla en hel bok. Här ges en översikt över isläggningen samt generell information om Vätterns is. För mer platsspecifik isinformation se beskrivningen över respektive del av sjön.

Norra Vätterns skärgård lägger sig varje år i stadium 5. Storvättern lägger sig i stadium 8 och 9, dvs. inte alla år. Talesättet brukar säga att sjön lägger sig vart sjätte eller sjunde år. Mellan åren 1970 och 1996 har sjön dock legat 10 gånger i sin helhet, vilket innebär att den i modern tid lagt sig vart tredje år. Tabellen ser ut som följer mellan åren 1970 och 1996.

1969/70: Stort isår
1971/72: Delar av sjön ligger
1975/76: Ligger i perioder
1976/77: Stort isår
1977/78: Ligger i norra delen
1978/79: Ligger i norra delen
1979/80: Stabil is över hela sjön
1981/82: Ligger
1984/85: Stort isår
1985/86: Stort isår
1986/87: Stort isår
1993/94: Ligger i några veckor
1995/96: Stort isår

Jämför man dessa data med vädret under åren kan intressanta saker utläsas. Den långa tid som behövs för att kyla ner sjön kräver att temperaturen från augusti till november helst inte skall vara varmare än normalt. Exempelvis bjöd säsongen 1978/79 på höga temperaturer (dvs. högre än normalt) i oktober och november medan både december och januari var kalla. Detta gjorde att sjön endast lade sig i norra delen. Säsongen 1976/77, å andra sidan, bjöd på medeltemperaturer från augusti till december. Januari var varm men februari kall. Det blev en fin säsong med is över hela sjön. Säsongen 1984/85 kompenserades dock en varm period från oktober till december av extrem kyla under januari och februari. Det blev ett stort isår. Samma sak upprepades 1995/96 då en varm sommar och höst avlöstes av kallt väder från december till mars. 1993/94 lade sig stora delar av sjön, men den var inte tillräckligt nedkyld (tvångsfrusen) och isen gick upp efter ett par veckor.

Om isen lägger sig på Storvättern sker det ofta i första halvan av februari. Tidigaste noteringen i modern tid är från 1963 då sjön lade sig den 11 januari. Äldre fiskare vid sjön säger att om sjön inte lagt sig den 20 februari så lägger den sig inte den vintern överhuvudtaget.

Isläggningen börjar med att sjön ryker under köldperioder. Det är de enorma värmemängder som är lagrade i sjön och som gör att den ryker. I folkmun sägs det att sjön skall ryka fem eller sju gånger innan den lägger sig för gott. Det stämmer dåligt.

För att isläggning skall ske krävs kallt och helt vindstilla väder. Ofta blåser isen upp innan den hunnit bli tillräckligt tjock för åkning. Då packas isen i vikar och sjön börjar ryka igen. Det krävs en längre period av kyla och svaga vindar för att isen skall bli tjock nog för åkning och för att inte blåsa upp igen. Vid två tillfällen på 80-talet föregicks isläggningen av nordlig kuling i flera dagar. Därefter mojnade vinden och det blev snabb isläggning över hela sjön.

Mats Persson, ledare i Linköpings Långfärdsskridskoklubb (LLK), har bevittnat det högtidliga tillfälle då Vättern lagt sig. Han berättar (ur [Per88]):

"Jag och min kamrat hade trevat oss fram innanför öarna utanför Tokanäset på ojämnt tjock men vacker nyis. Vi lunchade där ute på udden. När vi satte oss så rök sjön fortfarande lite grann i motljuset. Ytan hävde sig mycket långsamt (så här efteråt förstår jag att det var sjöns sista "fria andetag" på flera månader) och den var täckt av en skinande, grynig yta av rörliga och växande iskristaller. När vi fikat färdigt tre kvart senare blänkte ytan lite annorlunda. Rykandet hade slutat helt och hållet och luften var plötsligt klar och medgav sikt långt bort. Hävningen hade stannat av. Vättern hade lagt sig!! Det kändes högtidligt att få vara med om och se detta. Det hände på en fredag. På söndagen korsade LLK Vättern här med flera turer och på 7-8 centimeter stenhård nyis."

Sjön lägger sig först norr om Röknenöarna, inne i Motalabukten samt söder om Visingsö. När endast dessa delar ligger bildar gränsen till öppet vatten konkava bågar. Även när huvuddelen av sjön ligger kan det finnas stora områden som är öppna.

De stora ytorna gör att vinden påverkar isen mycket. Det bildas ett enormt tryck mot isen. Om en del av sjön ligger öppen så kan stora flak brytas loss och segla iväg. När detta hände förr i tiden var det lika med säker död för de som följde med flaket. Det berättas dock om en man hemmahörande i Tiveden som flöt iväg hela vägen till Huskvarna. Han trivdes så bra att han bosatte sig där. Tre år senare återvände han till Tiveden. Han fru lär ha blivit mäkta förvånad av att återse honom!

Idag hjälper helikoptrar och mobiltelefoner oss under sådana situationer. Vintern 1993/94 flöt en stor grupp pimpelfiskare vid Hjo iväg på ett flak och fick räddas med helikopter. Den 4 februari 1996 räddades sju skrinnare med helikopter utanför Medevi under mycket dramatiska förhållanden. De hade hoppat iland på ett litet skär (Lakaskär). En person hamnade en kort stund under isen som trycktes upp på skäret. Han kunde dock räddas, omtumlad och med skrubbsår.

Det händer också att stora flak mitt på isen trycks ner under den omkringliggande isen så att ett stort öppet område bildas. Det berättas att två erfarna skridskoåkare en gång skulle åka ikapp några bekanta som startat en halvtimme tidigare. De följde spåren. Plötsligt kommer de fram till en stort öppet område och spåren går rakt ut i vattnet! När de åker fram till kanten syns den nedtrycka isen med de bekantas spår under den is som de själva står på.

 
När vinden ligger på på Vättern kan isen tryckas upp på land och bilda stora s k packishögar.
Isen här skulle räcka till många groggar. KV

Vid kraftiga västliga vindar (som inte är ovanliga) trycks isen mot östgötasidan. Det kan då bildas en lång råk på västgötasidan samtidigt som isen trycks mot östgötasidan, pressas upp på land och bildar stora packishögar om stranden inte är för brant. Vid Omberg har isen ingen strand att ta skjuta upp på och enorma spänningar byggs upp i isen. Dessa spänningar kan lösas ut i rena explosioner, vilket har observerats av flera grupper skridskoåkare. Isskjutningen på Vättern är kraftigare än på andra isar vilket beror dels på de enorma vindexponerade ytorna samt att sötis är mindre villigt att plastiskt deformeras om man jämför med saltis.

Flera skridskoåkare har fått erfara faran med att vara ute på isen vid kraftig blåst. Lyckligtvis har ingen dött i modern tid, men skillnaden mellan en bra historia och begravning är ibland hårfin.

En långfärdsåkare från Norrköping fikade tillsammans med tre kamrater den 24 januari 1987 inne i Rödgavels grotta. Det blåste 10 m/s. Ur [Amb87]:

"Under kafferasten kommenterade vi de kraftiga knakningarna i isen, dock utan att känna minsta oro. Vid en ovanligt kraftig smäll hajade vi till och när vi såg ut över sjön såg vi hur isen reste sig i en lång vall parallellt med stranden ca 75 meter ut. När isvallen blivit en och en halv meter hög brast den med ett brak och vatten sprutade upp när isen föll ihop. Fascinerade betraktade vi skådespelet ända tills vi upptäckte att det isflaket utanför vallen nu var på väg in mot oss. I dess framkant bröts isstycken loss och mosades sönder. Eftersom grottan ligger i en lodrät bergvägg hade vi inte en chans att rädda oss upp på land. Vi fick i all hast rafsa ihop våra ryggsäckar, spänna fast skridskorna och leta reda på en passage över till isen utanför vallen om vi inte ville bli instängda i grottan. Vi lyckades utan missöden. Åtskilligt skrämda betraktade vi grottan som sakta fylldes av söndermosade isflak."

Säsongen 1993/94 var en grupp åkare från Motala på besök vid Rödgavels grotta. Det fanns ett band med is utefter Omberg men det var öppet längre ut. Det blåste kraftigt från SV. Man observerar plötsligt att is kommer farande från SV ovanpå den is som de själva står på. Isen skjuts fram i rask promenadtakt, ca 5 km/h, och är 10-12 cm tjock och består av ett helt stycke. Man väljer att hoppa upp på och åka på isen. Vid Stocklycke hamn lyckas man komma fram till isstyckets ände och hela gruppen kan helskinnade hoppa av. En yngling var dock nära att bli kvar. De ser på när isen under ett enormt brak trycks mot de lodräta klipporna. Kraften är imponerande. Isstyckets storlek var mer än 500 meter i sida och 75-100 meter djupt.

Isskjutningen kan dock föra med sig positiva saker ur skridskosynpunkt. Under en av de kalla vintrarna i mitten av 80-talet snötäcktes hela sjön. Det blev kraftig västlig vind och en mellan 20 och 300 meter bred och flera mil lång råk bildades från Karlsborg och söderut. Efterföljande kyla gjorde den tillfrusna råken till ett fantastiskt område för skridskoåkning med finfin is.

Då vinden ligger på isen kan man, ifall det är öppet längre ut, se isen gå i vågor. Vid 10 m/s och 35 cm tjock is har halvmeterhöga vågor med en periodtid av ca 45 sekunder observerats. Gigantiska, långsamma krafter pulserar fram i dessa vågor, regelbundet och lugnt. Det är lätt att förstå de enorma krafter som verkar på isen.

Lärdomen är enkel: Det är oansvarigt att ge sig ut på Vätterns is i vindhastigheter över 6 m/s, allra helst om vinden blåser ut mot öppen sjö. Vind över 6 m/s innebär måttlig vind eller starkare. Var observant på vindökning under dagen. Ett varningstecken är att lös snö virvlas upp. Vinden är då för stark för att man skall vara ute på Vättern!

En helt annan typ av fara på Vättern är de många militära skjutområden som finns. Det gäller i princip hela norra delen från Röknenöarna till Hästholmen. På telefonsvararen 020 - 76 40 00 ges information när skjutning pågår (du behöver karta för att förstå informationen på telfonsvararen). Det förekommer även skjutning på helgerna.

Mer om Vättern Vättern är ett fint exempel på en sjö som anlagts i en gravsänka. Sänkan uppstod genom förkastningsrörelser för 280 miljoner år sedan. Sjön har en yta på 1912 kvadratkilometer och är därmed Sveriges näst största sjö. Söder om Visingsö är den ända till 128 meter djup. Vattenytan ligger 88 meter över havet.

Länge hade Vättern rykte om sig att vara bottenlös. Det sades att den hade en underjordisk förbindelse med Bodensjön i Alperna. En kvinna lär ha drunknat i Vättern dykt upp i Bodensjön. I hennes ficka fanns en psalmbok från Hammar! Det var först när hammarprosten Daniel Tiselius på 1700-talets början gjorde mätningar som man fick korrekta uppgifter om sjöns djup.

Vättern har genom tiderna alltid utgjort något slags centrum i Sverige. Näs slott byggdes under 1100-talet och här förvarades kungens samlade tillgångar. Efter förlusten av Finland 1809 framkom den s k centralförsvarsidén. Den innebar att man skulle ha centrala fästningar inne i landet som skulle vara stöd för trupperna i deras samling. Karlsborgs fästning är ett uttryck för denna idé. Det fanns planer på liknande fästningar i Jönköping och Askersund men de genomfördes aldrig. Idag markeras Vätterns centrum i Sverige av att många företag anlägger tryckerier eller lager i Jönköping. Härifrån är det relativt nära med bra kommunikationer till många stora orter i södra Sverige.

Karaktärsfiskar för Vättern är röding (den s.k. vätternrödingen), lake, sik och silverlax (en laxöringsart). I sjön finns även lax, hornsimpa och harr. Det händer än idag att den urgamla metoden med att klubba lake genom is provas. Öster om Visingsö byggs det upp ansamlingar av lakekojor när isen ligger här. Det ser nästan ut som små byar mitt på isen.

Vattnet är mycket rent och sjön utnyttjas som dricksvattentäkt till en halv miljon människor, bl a till avlägsna orter som Falköping, Skövde och Skara. Sjöns karakteristik kan jämföras med de djupa fjällsjöarna. Siktdjupet var tidigare så mycket som 17 meter, men på 1950- och 60-talen skedde mycket utsläpp som minskade vattenkvalitén och siktdjupet. Idag har båda förbättrats och siktdjupet är i allmänhet 10 meter men ibland ända ner till 15 meter.

Största hotet idag mot vattenkvalitén är militären som genom skjutningar varje år tillför sjön 4,9 ton bly och 1,6 ton koppar. Dykare berättar att utanför Karlsborg ser det ut som ett krigsfält på bottnen. Granater och ammunition från Kpist och AK4 ligger som strössel på bottnen.

Vättern har sitt utlopp genom Motala ström i Motala. Genom sin längd i nordsydlig riktning skiljer sig landhöjningstakten mellan den norra och södra delen. Landhöjningen i Motala är 10-20 cm per hundra år mer än i Jönköping, vilket gör att Vättern stiger med lika mycket i Jönköping. 2 500 år f Kr då de första stenåldersbosättningarna är kända från jönköpingstrakten låg Vätterns yta 8,5 - 10 meter lägre än idag.

Ett annat intressant fenomen på Vättern är uppkomsten av en slags stående vågor som kallas för "seiche". Seiche förekommer f f a i fjordar eller långsträckta, djupa sjöar men även i andra vatten, t ex i Östersjön. Om vinden ligger på i nordsydlig riktning trycks vattnet upp i ena änden. När sedan vinden upphör går en våg tillbaka genom sjön. När den når motsatta stranden vänder vågen tillbaka, osv. Det är samma effekt som uppstår om man lyfter ena änden i en vattenfylld balja och sedan släpper ner den. Mitt på sjön är vattenståndet oförändrat. Seichen i Vättern har en periodtid på 179 minuter och ger upphov till en vattenhöjning av ett par dm i ändarna.

(Version 2.0)