Östergötland - en presentation


Norra Fällbådans fyr långt ute i S:t Annas skärgård är ett hägrande mål för många långfärdsskridskoåkare. På de kalla vintrarna i mitten av 1980-talet kom man hit två år i rad. Sedan dess har man inte kunnat nå den. AN

Inledning

Genom åren har skridskoåkare i Östergötland lärt sig vilka sjöar och skärgårdsområden som är mest lämpade för långfärdsskridskoåkning och hur man skall lägga upp turer på dessa. Denna bok är en sammanställning av många personers samlade erfarenheter från skridskoåkning i Östergötland.

I denna bok kan du få information som gör en skridskotur lyckad, d v s information om hur man transporterar sig till sjön, vilka partier som brukar ha svaga isar, hur man kan lägga upp turer samt vilka sevärdheter som finns. Boken vänder sig till såväl nybörjare som erfarna åkare som vill besöka för dem nya sjöar. Totalt finns 48 beskrivningar över 128 sjöar och skärgårdsområden i eller på gränsen till Östergötland.

Det skall dock med styrka påpekas att det är förenat med livsfara att ge sig ut på naturisar enbart med informationen i denna bok som grund. Det enda sätt man kan lära sig säker skridskoåkning är tillsammans med erfarna långfärdsskridskoåkare. Om man inte har sådan i sin bekantskapskrets vänder man sig till någon av de långfärdsskridskoföreningar som finns i Östergötland, se sammanställning i slutet av boken.

Förord och tack

Grogrunden till denna bok är det sjöregister som Linköping Långfärdsskridskoklubb (LLK) började arbeta med år 1990. Det var Mats Johansson som kom med ursprungsidén till sjöregistret. Anders Norr, LLKs ordförande under många år, såg till att idén inte rann ut i sanden. Ansvarig för sjöregistret under många år var Carl-Gustav Westrell som ritade kartor och sammanställde uppgifter. Bidrag till sjöregistret kom från Claus Freudenberg, Mats Johansson, Åke Jönsson, Ingemar Karlsson, Mats Persson och Krister Valtonen.

Hösten 1994 hade verksamheten med sjöregistret av olika anledningar mattats av betydligt och en stor mängd sjöar hade ännu inte blivit beskrivna. Då tog jag tillsammans med Peter Dahlén initiativ till projektet med denna bok. Samtidigt med bokens framställande har en WWW-sajt (http://www.llk.se med samma information växt fram. Jag själv har mest arbetat med texten medan Peter ansvarat för kartredigering och underhåll av WWW-sajten. Ovärderlig kompletterande information har kommit från Jan Agner, Hans Andersson, Tom Bergendal, Christian Björk, Ruben Brage, Dagny Hill, Maria Jonsson, Åke Jönsson, Ulf och Gunilla Helmersson, Anders Kjellberg, Owe Kågesten, Magnus Lindgren, Hans Mörk, Stig Mörk, Bengt Nilsson, Anders Norr, Per Nyrinder, Sten Palgård, Marianne och Ulf Persson, Mats Persson, Michael Stjernfeldt, Björn Ström, Anna Ward, Johan Werner, Christer Zachrisson och Åke Öberg.

För fotografierna står Bo Carlsson (BC), Ulrika Carlsson (UC), Peter Dahlén, Margareta Ekdahl (ME), Anders Norr (AN), Sten Palgård (SP), Michael Stjernfeldt (MS) och Krister Valtonen (KV). Korrekturläsning har skett av Kristina Danielson (text) och Åke Jönsson (kartor).

Vidare inspiration till denna bok kan hänföras till Rolf Gezelius' bok "På skridskor i Östra Svealand". Det pionjärarbete som Rolf gjort genom att beskriva sjöar och skärgårdsområden för långfärdsskridskoåkning är mycket betydelsefullt.

Ett varmt tack riktas till er alla!

Linköping, oktober 1996.

Krister Valtonen

Ordlista

Följande ord används på lite olika sätt bland skridskoåkare. För att undvika missförstånd definieras här hur orden används i denna bok.

Råk
En bred spricka mellan två isområden. En "släppråk" bildas om en yttre del av isen flyter iväg en kort sträcka i öppet vatten.
Vråk
Veckbildning i isen orsakad av isutvidgning p g a förhöjd lufttemperatur.
Vrakis
Is som genom vind och vågor brutits sönder till flak och som efter ingen eller måttlig hopskjutning frusit in i ett nybildat isfält. En speciell form av vrakis där flaken nötts runda innan de frusit fast kallas för "tallriksis".
Packis
Is som genom vind och vågor brutits sönder till flak och som efter kraftig hopskjutning frusit. Isen kan skjutas ihop så mycket att det bildas "packisvallar" eller "packishögar" (även kallat "skruvis"). Packishögar kan även finnas på land alldeles vid stranden.
Isskjutning
Is i rörelse p g a mekanisk påverkan av vind, vågor eller strömmar.
Slukhål
Hål i isen bildat av vatten som runnit ner från isen.
Fräthål
Hål i isen bildat av strömmar under isen. Fräthål tyder på isen kan vara svag i ett stort område. Man säger att isen är "underfrätt".

Skridskolandskapet

"Det är icke utan att ju Östergötland haver omkring och uti sig många friska vatten. Jämte de förr omtalade Östersjöns vikar Slätbaken och Bråviken finnes ock en vacker hop insjöar, såsom Wättern, Tåkern, Boren, Roxen, Glan, Åsunden, Orlången, Jernlunden, Sommen med flera...
Luften här i landet är sund och hälsosam, vattnet ymnigt och friskt och årstiderna merendels var på sitt sätt behaglige och nyttige."


(Carl Fredric Broocman. Ur hans beskrivning av Östergötland, 1760)

Jag ber att få utropa "Östergötland är fantastiskt!". Detta är ingen travesti på det kända uttrycket om vårt rike utan den enklaste och mest sanna formulering av den känsla jag har av skridskoåkning i Östergötland. Att det blivit så är följden av en rad lyckosamt samverkande faktorer.

Östergötlands femton största sjöar

  1. Vättern, 1900 km2
  2. Sommen, 132 km2
  3. Roxen, 95 km2
  4. Glan, 74 km2
  5. Södra Åsunden, 43* km2
  6. Tisnaren, 39 km2
  7. Tåkern, 30 km2
  8. Yxningen, 29 km2
  9. Boren, 27 km2
  10. Östra Lägern, 17 km2
  11. Järnlunden, 16 km2
  12. Hunn, 15 km2
  13. Vindommen, 13 km2
  14. Norra Åsunden, 13* km2
  15. Stora Rängen, 11 km2

Uppgifterna är hämtade från Svenskt vattenarkiv (SVAR) som är utarbetat av SMHI. * Norra och Södra Åsunden är redovisad som en sjö i SVAR med total yta på 56 km2. Uppdelningen här är en uppskattning.

Östergötlands femton djupaste sjöar

  1. Vättern, 120 m
  2. Yxningen, 75** m
  3. Vindommen, 72* m
  4. Södra Åsunden (O Kisa), 62 m
  5. Borken (N Åtvidaberg), 60* m
  6. Horsfjärden (V Åtvidaberg), 55* m
  7. Sommen, 53 m
  8. Skiren (N Norrköping), 47 m
  9. Juttern (S Kisa), 46 m
  10. Björkern (O Kisa), 41 m
  11. Ören (V Kisa), 38 m
  12. Drögen (NV Kisa), 36* m
  13. Ågelsjön (N Norrköping), 35 m
  14. Risten (N Åtvidaberg), 33 m
  15. Såken (NV Åtvidaberg), 30 m

Djupuppgifter med * är hämtade från andra källor än SVAR och är osäkra. (SVAR är inte speciellt täckande när det gäller djupuppgifter för sjöar i Östergötland.) ** För Yxningen finns flera djupuppgifter varav 84 m är den vanligaste. Det ryktas att fiskare på sjön mätt upp hela 125 m.

Östergötlands femton längsta sjöstränder

  1. Vättern, 320 km
  2. Sommen, 160 km
  3. Tisnaren, 77 km
  4. Roxen, 72 km
  5. Södra Åsunden, 67 km
  6. Yxningen, 65 km
  7. Vindommen, 48 km
  8. Hunn, 45 km
  9. Glan, 45 km
  10. Drögen, 39 km
  11. Norra Åsunden, 39 km
  12. Storsjön (vid Edsbruk), 38 km
  13. Stora Rängen, 33 km
  14. Boren, 33 km
  15. Järnlunden, 33 km

Med sjöstrandens längd avses den sträcka som en "inte allt för pedantisk" skridskoåkare åker om han strävar efter att åka runt hela sjön i alla vikar ("göra sjön"). Detta innebär att vissa delar som alltid har svag is hoppas över och finns alltså inte medräknad ovan.

En grundläggande förutsättning för naturisar är sjöar eller skärgård. Östergötlands sjöspektra bjuder på små skogssjöar, Göta kanal, ett stort antal vackra mellanstora sjöar, de stora sjöarna Sommen, Tisnaren, Roxen, Södra Åsunden och Yxningen, en av Sveriges vackraste skärgårdar samt den mycket speciella jättesjön Vättern. Sammantaget erbjuder dessa under gynnsamma väderleksförhållanden på skridskoåkning från månadsskiftet oktober-november till mitten av april. Vättern förunnar oss med is i sin helhet i medeltal vart tredje år.

Sjöspektrat är kryddat med ett varierade landskap. En bördig och anrik slätt med flera större sjöar begränsas i norr och söder av storskogar som är rika på mindre sjöar. I öster och väster utgör skärgården respektive Vättern i sig själva själva landskapet.

Till slut kan man även anföra en rik historia, spännande geologi och ett nästan perfekt klimat för skridskoåkning. Sluträkningen blir att det är svårt att hitta platser på jorden som är lika lämpade för långfärdsskridskoåkning som Östergötland.

Människa, njut av landskapet Östergötland, från sjöisarnas perspektiv, med långfärdsskridskor på fötterna!

Skridskovatten

Varje säsong är som att bli bjuden på restaurang. Man vet ungefär vad man har att vänta sig, och i vilken ordning saker kommer men om förrätten är bättre än huvudrätten vet man aldrig. Och ibland bjuds man på överraskningar mellan rätterna. Detta är inget "som man måste lära sig att leva med" utan det är en av långfärdsskridskoåkningens stora tjusningar.

Sjöar och skärgårdsområden fryser alltså i stort sett i samma ordning från ett år till annat. Det händer att vissa sjöar byter ordning vilket kan t ex bero på en kombination av djup, yta och vindförhållanden. Ett år kanske hösten är varm och vintern börjar med en köldknäpp. En grund sjö som Roxen lägger sig medan den djupare Stora Rängen inte hunnit bli nedkyld och går öppen. En annan vinter kanske förgås av en kyligare höst och när vinterkylan kommer lägger sig båda sjöarna med tunn is. Kommer då kraftiga vindar blåser gärna den vindkänsliga Roxen upp medan Stora Rängens is ligger kvar och växer till i tjocklek. Ordningen är ombytt.

Trots årliga variationer kan man urskilja klara stadier i isläggningen i länet. Premiärsjöarna är de samma och när man åkt på dem väntar man på en rad andra sjöar som alltid är de samma.

När ett visst stadium inträffar skiljer sig dock väldigt mycket mellan olika år. Nedanstående tabell över premiärturer på Fyrsjön (norr om Ljungsbro) illustrerar detta faktum.

Premiärturer på Fyrsjön

85/86: 14 november
86/87: 20 december
87/88: 10 november
88/89: 3 november
89/90: 23 november
90/91: 30 november
91/92: 21 november
92/93: 31 oktober
93/94: 5 december
94/95: 13 november
95/96: 7 november

Stadium

1994/95

1995/96

1

13 novmeber 07 novmeber

2

15 december 10 novmeber

3

15 december 20 novmeber

4

4 januari 7 december

5

4 januari 22 december

6

14 januari 22 december

7

- 22 december

8

- 3 februari

9

- 10 februari

Det händer dessutom ofta att olika stadier inträffar samtidigt. Det kan vara ett gissel för den entusiastiska långfärdsskrinnaren. Flera veckor utan skridskoåkning kan bytas till ett läge då plötsligt "allt" ligger och man vet inte vilken sjö man skall välja. Kommer det då snö strax därefter som täcker sjöarna infinner sig en viss frustration. Vidstående tabell visar ungefär när olika stadier inträffade säsongerna 1994/95 samt 1995/96. Dessa säsonger representerar en mild respektive en kall vinter.

Nedan anges medeltid för när ett visst stadium inträffar. Som sagt, det är viktigt att komma ihåg att det endast är medeltid och att variationerna mellan olika år är mycket stora.

Stadium 1

Medel: mitten av november

Senhösten är för långfärdsskridskoåkaren en tid av väntan. Man packar ryggsäcken, kollar istjockleken på små gölar på vägen hem från jobbet och börjar på alla sätt att leva upp efter sommardvalan. Fyrsjön är linköpingsåkarnas traditionella premiärsjö. Liknande sjöar finns på andra ställen i länet.

Stadium 2

Medel: slutet av november

Efter de extremt tidiga sjöarna lägger sig en serie mindre sjöar samt Göta kanal. De små sjöarna erbjuder inga längre åksträckor varför Göta kanal är mycket trevlig för åkning. De vanligaste sträckorna är mellan Ljungsbro och Norrbysjön samt mellan Norsholm och Asplången.

Stadium 3

Medel: början av december

I detta stadium lägger sig sjöar som ensamma kan erbjuda på en hel dags åkning. Stråken, Svängbågen och Tåkern är alla mycket fina skridskosjöar. Stora Bjän och Öjsjön är små men mycket fina sjöar i trakten av Åtvidaberg.

Stadium 4

Stadium 4. Säsongen 1992/93 blåste Roxens is upp två gånger. När isen lade sig för tredje gången var det efter ett kraftigt snöfall. Man kunde då i slutet av februari åka på fenomenala nyisar med pudersnö hängande på träden! Lite skämtsamt kallas sådan här is för "Kalle Anka-is", för när det är is i Kalle Anka-filmer är det alltid massor med snö på marken. AN

Medel: mitten av december

En formlig explosion av åkmöjligheter öppnar sig i detta stadium i Östergötland. De flesta möjligheterna finns norr om Finspång samt söder om Linköping. I dessa samt andra områden kan man nu göra fina turer över flera sjöar:

Hunn, Drögen och Hövern är tre mycket fina skridskosjöar som lägger sig i detta stadium. Den stora Roxen kan eventuellt erbjuda på långa, fina turer. Det finns även lite mer exotiska åkmöjligheter på Västra och Östra Lägern, Annsjön och Lien samt i vikarna i södra delen av inre Bråviken.

Stadium 5

Stadium 5. Den hopblåsta snön på Boren är vackert vågformad av vinden. Solen stiger upp och gör snön och isen till ett färgrikt konstverk.

Medel: slutet av december

Fler möjligheter öppnar sig. Sommen vaknar till och man kan besöka denna mycket fina sjö i dess östra delar eller i området norr om Torpön. Vindommen är en annan mycket bra skridskosjö som nu blir åkbar. Om Göta kanal fortfarande är åkbar kan man göra en fantastisk medvindstur från Motala till Söderköping över Boren, Göta kanal och Roxen. En rad mycket fina flersjöarsturer blir möjliga:

Stadium 6

Medel: Strax efter nyår

Nu blir skärgården aktuell. Fina turer kan göras i Trännöfjärden samt på Bråviken från Norrköping till Arkösund. Torpön runt är en fin tur som man nu kan göra i Sommen. Med följebuss kan man eventuellt göra en lång och fin tur på sjöarna Boren, Roxen och Glan.

Stadium 7

Medel: Nästan alla år, i januari

Nu har hela Sommen lagt sig och beroende på snösituationen på övriga delar kan man nu göra olika fina turer på sjön. Södra Åsunden är en annan speciell sjö med vackra skogsklädda, storkulliga omgivningar. Om snön inte lagt sig på Stora Rängen, Järnlunden och Norra Åsunden kan man göra "den lilla DST" från Stora Rängen till Hycklinge vid Södra Åsunden. Norra Vätterns skärgård är ett mycket vackert område för skridskoåkning och med den stora öppna sjön intill känns det speciellt att åka här.

Stadium 8

Stadium 8. Vättern lägger sig i medel bara vart tredje år och gör därför turerna speciella. Det rena vattnet ger otroligt fin sikt och man kan ibland bli höjdrädd på skridskor! Norra Storvättern. KV

Medel: Vartannat år, i februari

Det är inte alla år som man kommer så här långt i isläggningen, men när det sker är det fest bland skridskoåkare. Tyvärr brukar man få FÖR många valmöjligheter med både Vättern och skärgården på gång. Det är många mycket fina turer som nu blir möjliga. Några exempel är:

Stadium 9

Stadium 9. Ett varggrin? Nej, Rödgavels grotta vid Omberg med istappar. En skridskotur längs Omberg saknar motstycke i svenska vatten. KV

Medel: Vart tredje år, i februari

De sista vattnen att lägga sig ger möjligheter till exotiska turer:

Vättern har nu ofta många turalternativ och med följebuss kan man göra mycket fina medvindsturer. Yxningen är en av Östergötlands finaste sjöar och dess centrala delar som lägger sig i detta stadium är mycket fina. Man kan ibland också göra mycket fina kortare eller längre turer längs ytterskärgården, t.ex. mellan Arkösund och Fyrudden eller t o m mellan Arkösund och Västervik.

Eftersäsongen

Efter de sista perioderna av kraftig kyla kan man vissa år njuta av en trevlig "eftersäsong". Allt varmare väder smälter snön och blottar isarna igen. Under perioder med klart och kallt väder kan man då göra morgon- och förmiddagsturer på sjöarna. Observera dock faran med att beträda isarna under denna tid av året. Vårisar kan var halvmetertjocka men ändå inte bära en människa. Det är allmänt sett mycket svårt att ta sig upp om man plurrar i våris och många olyckor med dödlig utgång inträffar tyvärr på våren.

Till slut är förgängelsen total. Man packar ur ryggsäcken, stoppar ner skridskorna i frysboxen och ägnar en tid åt tillfälliga aktiviteter som cykling, paddling, segling och fjällvandring innan det blir allvar igen i oktober.

Eftersäsongen. I april kan man vissa säsonger göra fina morgonturer. Vid tolvtiden mjuknar isen och kan vara livsfarlig att åka på. Då sätter man sig på en udde, fikar i vårsolen och får sällskap den första sädesärlan. Järnlunden. KV

Kommunikationer

Ofta är man utlämnad till att ta den egna bilen till sjön eller skärgården. I flera fall kan man dock utnyttja allmänna kommunikationsmedel ut till sjön. Bussnätet i länet drivs av Östgötatrafiken och de har ett imponerande täckningsområde. Tyvärr är det sällan så många turer per dag att det är möjligt att utnyttja bussen, speciellt till de sjöar som ligger långt från de större orterna. Om det finns en bra förbindelse på morgonen är det sällan det passar på eftermiddagen och vice versa. Men till de sjöar som ligger nära de större orterna kan det gå riktigt bra. Detta gäller t.ex. Stora Rängen, Järnlunden, Göta Kanal och Roxen från Linköping samt Glan och Bråviken från Norrköping. Det finns flera varianter där man kan åka till en sjö och sedan utnyttja buss för att komma tillbaka till bilarna för att få medvind.

Tåg kan också vara ett alternativ söder om Linköping där det finns flera sjöar som kan nås via linjerna mot Västervik respektive Hultsfred.

Långfärdsskridskoklubbar kan ordna hyrd buss med vilken man tar sig ut till sjön. Detta är ett mycket trevligt sätt att färdas och en anledning bland många att vara medlem i en förening.

Som sagt, i det flesta fall blir det den egna bilen som utnyttjas. Bland sjöbeskrivningarna finns ibland data om bilavstånd till närmsta större ort. Följande tabell över bilavstånd mellan större orter kompletterar de uppgifterna så man vet avstånd och tid från den egna orten.

Motala - Askersund; 45 km, 35 min.
Motala - Ödeshög; 47 km, 40 min.
Motala - Mjölby; 26 km, 20 min.
Ödeshög - Jönköping; 66 km, 40 min.
Mjölby - Ödeshög; 30 km, 20 min.
Mjölby - Tranås; 37 km, 30 min.
Linköping - Motala; 44 km, 30 min.
Linköping - Mjölby; 31 km, 20 min.
Linköping - Kisa; 54 km, 35 min.
Linköping - Åtvidaberg; 36 km, 25 min.
Linköping - Söderköping; 45 km, 40 min.
Linköping - Norrköping; 43 km, 25 min.
Linköping - Finspång; 57 km, 60 min.
Kisa - Eksjö; 69 km, 50 min.
Kisa - Åtvidaberg; 45 km, 50 min.
Norrköping - Finspång; 31 km, 30 min.
Norrköping - Söderköping; 17 km, 15 min.
Norrköping - Nyköping; 59 km; 40 min.
Norrköping - Katrineholm; 47 km; 40 min.
Söderköping - Valdemarsvik; 35 km, 25 min.
Valdemarsvik - Gamleby; 42 km, 35 min.
Åtvidaberg - Valdemarsvik; 40 km, 45 min.
Åtvidaberg - Gamleby; 45 km, 40 min.

Större parkeringsplatser i orterna som utnyttjas av långfärdsskridskoföreningarna är Sjöfartsverket och SMHI i Norrköping, Folkets Park i Linköping (mitt emot Gamla Linköping) samt ABBs huvudentré i Finspång.

Klimat

Ett idealt område för långfärdsskridskoåkning har god tillgång på sjöar i olika storlekar och en lång vinter med låg temperatur och lite snö. Östergötland kan ståta med ett brett sjöspektra och vinter i fyra månader från december till mars. Vintervädret är dock skiftande i Östergötland. Även om det inte är idealt så är det inte alls dumt eftersom både kallt och milt väder kan vara positivt ur skridskosynpunkt. Milt väder kan smälta snö på täckta sjöar och göra dem åkbara igen.

Säg "skärgård" till en långfärdsskridskoåkare och hennes eller hans ögon skimrar på ett speciellt sätt. Naturen och det isäventyr som skärgården bjuder på ger upplevelser som man lever länge på. Nära Aspöja i S:t Annas skärgård. AN

Genomsnittlig årsnederbörd i form av snö över Sverige. Siffrorna anger mm snö i smält form. Källa: Raab, Birgitta och Vedin, Haldo (temaredaktörer): Klimat, sjöar och vattendrag. Sveriges Nationalatlas (SNA) 1995.

Vinter definieras som tiden då dygnsmedeltemperaturen är under noll grader. I Östergötland varar den i medel från mellan den 5 och 10 december till mellan den 15 och 20 mars. Den är kortast i ytterskärgården och längst i norra och södra delarna av länet. Även om vintern i medel börjar i början av december är skridskoåkning före december regel snarare än undantag. Första höstfrosten kommer i medel runt den 1 oktober i Östergötland och premiäråkning sker i medel den 15 november.

Första dagen med snötäcke inträffar i Östergötland i medel mellan den 20 och 25 november. Sista dagen med snötäcke är i medel mellan den 5 och 10 april. Däremellan är det i medel 75-100 dygn med snötäcke. Kartan hör intill visar det genomsnittliga årsnederbörden i form av snö över Sverige. Man kan notera att Östgötaslätten samt området kring Mälaren får förhållandevis lite snö. Skillnaden mellan t.ex. Östgötaslätten och Norrlands inland är dock inte stor.

Att det är mycket bättre förhållanden för skridskoåkning i Östergötland än i Norrlands inland beror på att väderväxlingarna är större här. Vintern i Götaland är en kamp mellan mildluft i söder och kalluft i norr. Vädret växlar med mildväder, stormar, kall och klar luft eller dis och dimma. Dessa växlingar gör att mildväder kan smälta ner snö på snötäckta sjöar samtidigt som perioder med kyla fryser sjöarna.

När väl långfärdsskridskosäsongen sätter igång brukar man kunna åka skridskor tre helger av fyra i Östergötland. Entusiaster som åker skridskor alla åkbara lör-, sön- och helgdagar samt några gånger mitt i veckan kommer lätt upp i 30 turer en normal säsong. Under riktigt bra säsonger brukar de som åkt mest ha åkt över 50 turer.

Fyra dagar av tio är det västliga eller sydvästliga vindar länet. Dessa kan vara gynnsamma då de ofta drar med sig regn som effektivt kan smälta snö som ligger på sjöarna. Långa tider med "västligt väder" tär dock hårt på isarna.

"Av havets alla vindar nordosten den starkaste var
och ännu sen istidens dagar den kraften sitter kvar
i mörka vinternätter han ilar längs sjö och land
med mäktig andedräkt och snömoln i sin hand."


(Alsing Svensson. Ur dikten "Gamle nordosten")

Ostliga eller nordostliga vindar för ofta med sig kallare luft än västliga. Tyvärr innebär dessa vindar att snöbyar bildas över Östersjön som ger för långfärdsskridskoåkare oönskade snöbyar, f f a i länets östra delar. För skärgårdens del bryts eventuell is i ytterskärgården upp och mals sönder av dessa vindar.

När kalluften vinner i kampen mot den milda luften i söder trycks lågtrycken ner mot Mellaneuropa och härliga nordliga vindar sveper ner över länet. Dessa vindar är de bästa för isläggning eftersom torr och kall ishavsluft kommer med dem. Ibland inleds en period av nordliga vindar med snöfall men det efterföljande vädret är nästan alltid torrt.

Hur vintern utvecklar sig varierar förstås mycket mellan åren. Intressant är att man statistiskt har märkt att januari och februari hör ihop. Kall januari följs ofta av kall februari och mild januari följs ofta av mild februari. Några liknande samband mellan december och januari eller februari och mars finns inte.

Noteras bör att medelvärdesbildning av klimatologiska faktorer som temperatur, vindar och nederbörd mer är intressanta än användbara. Spridningen är oftast så stor att man inte har någon ledning av dessa fakta för att få grepp om isläget på en enskild sjö vid ett visst tillfälle.

Hur som helst är vädret mycket intressant för långfärdsskridskoåkare. De följer prognoser på TV och radio med yttersta noggrannhet och blir impopulära på jobbet när man deklarerar sin lycka över det kalla vädret.

En tidsskala

En skridskotur berikas av information om geologi eller historia. Där man lättsamt glider över den frusna vattenytan har geologin skapat formerna och förutsättningen för sjön. Människor har funnits i sjöns närhet i ibland flera tusentals år. Denna boks primära syfte är inte att förmedla alla aspekter av Östergötlands geologi eller historia. Dock, för att hålla samman och relatera informationen för respektive sjö följer här en kort sammanfattning, i form av en tidsskala, av det som hänt i de föregående avsnitten i Östergötlands mänskliga och geologiska historia.

Vid Näsbo stallar på södra Visingsö finns höga sandstensbranter som tillhör den geologiska klassen Visingsögruppen. KV

2 000 miljoner år Bildningen av bergskedjan "Svekokareliderna" börjar genom veckning.
1 970 - 1 655 miljoner år Graniter, gnejser och marmor bildas. Äldre delar i NO och yngre delar i SV Östergötland.
1 600 - 600 miljoner år Svekokareliderna bryts ner till ett "peneplan" (= nästan platt yta). Detta kallar vi idag för urberg.
850 - 700 miljoner år Visingsögruppen (en serie med bergarter) bildas i ett hav. Består av bl.a. skiffrar, sandsten och kalksten.
2 000 - 600 miljoner år Sprickdalar p.g.a. svagheter i jordskorpan bildas. T.ex. Valdemarsviken och Asbyfjärden i Sommen.
600 - 400 miljoner år Östergötland åter täckt av ett hav. Kambro-siluriska bergarter som lerskiffer och kalksten bildas. Finns kvar idag i triangeln Motala - Omberg - Ljungsbro.
600 - 200 miljoner år Förkastningar till följd av högt tryck i nordsydlig riktning bildas. T.ex. från Vättern till Slätbaken, norra Bråviksstranden och Omberg.

50 000 - 10 000 f Kr Senaste istiden. Hela Östergötland täckt av kilometertjock is. Bl.a. rullstensåsar och isräfflor bildas.
18 000 f Kr Inlandsisen har sin största utbredning (norra Tyskland).
10 000 f Kr Södra länsdelarna fria från is.
9 000 f Kr En köldperiod (Yngre Dryas) inleds. Inlandsisens kant stannar i länets mellersta del.
8 000 f Kr Ny värmeperiod. Isen börjar dra sig tillbaka igen.
7 800 f Kr Hela länet isfritt.
7 800 f Kr - nutid Landhöjning till följd att av isens tryck mot berggrunden försvunnit.
11 000 - 8 300 f Kr Östersjön insjö med sötvatten (Baltiska issjön).
8 300 - 7 000 f Kr Goda skridskoförhållanden med kallt klimat och snöfattiga vintrar.
8 300 - 7 500 f Kr Östersjön havsvik med saltvatten (Yolidahavet).
7 500 - 6 000 f Kr Östersjön insjö med sötvatten (Ancylussjön).
7 000 - 2 000 f Kr Vandrande jägare och fiskare.
6 500 - 3 000 f Kr Postglaciala värmeperioden; kärrsköldpaddor fanns i Östergötland.
6 000 - 3 000 f Kr Östersjön havsvik med saltare vatten än idag (Litorinahavet)

3 000 f Kr Fångstboplatser vid Bråviken, kultplats nära nuvarande Alvastra vid Tåkern. Jordbruk började.
2 800 f Kr Sverige invaderas av stridsyxefolket. Grav från detta folk funnen vid Bergsvägen norr om Linköping 1953.
2 300 - 1 800 f KrYngre stenålder. Hällkistor, bl a vid Västra Lägern och på Visingsö.
1 800 - 400 f Kr Bronsålder. Handel i Hästholmen, vägmöten i Linköping och Skänninge. Hällristningar bl.a. kring Norrköping.
500 f Kr - år 0 Järnålder. Klimatförändring med kyla och regn. Skeppssättnigar och andra gravsättningar byggs.
370 - 600 e Kr Orolig tid med germanska folkvandringar. Fornborgar och system av vårdkasar byggdes. Från denna tid är de tidigaste fynden av isläggar (mellanfotsben av nötkreatur eller häst, gärna insmorda med fett) som användes som skridskor.
600 - 700 e Kr Vendeltid; fredstid. Gårdar sammanförs till byar. Tvåskiftesbruk (åkern i träda vartannat år).
800 - 1060 Vikingatiden. Runstenar ristades. Kristendomens intåg. Ökade handelskontakter.
1100-talet Linköpings domkyrka började byggas. Kloster i Vreta och Alvastra.

ca 1130 Sverker d ä blir förste östgöte som kung i Sverige. Östergötland spelar allt större roll i landet.
1156 Sverker d ä dräps strax söder om Omberg.
1250 Valdemar blir kung. Bjälboätten (folkungaätten) regerar i Sverige i över 100 år efter detta.
1340 Järntillverkning startar i Godegård.
1350 Digerdöden.
1364 Albrekt av Mecklenburg blir kung i Sverige. Folkungatiden slut.
1370 Den Heliga Birgitta får Påvens tillåtelse att starta birgittinerorden. Ordens centrum blir Vadstena.
1389 Kalmarunionen (trestatsunion mellan Sverige, Norge och Danmark) ingås.
1523 Kalmarunionen avskaffas efter att ha vittrat söder redan 1448. Gustav Vasa blir Sveriges kung.
1527 Reformationsriksdagen i Västerås. Biskop Hans Brask i Linköping flyr landet till följd av denna.
1542 Nils Dacke startar uppror mot Gustav Vasa. Slås ner året efter.
1560-talet Järnbruk startar i Finspång.
1567 Den danske översten Rantzau härjar i Östergötland, bl a erövras Kungs-Norrby vid nuvarande Göta kanal. Flydde via Sommens is.
1572 Frisiska bondeuppbåd på skridskor framryckte på Hollands kanaler mot hertigens av Alba belägringstrupper utanför Antwerpen och undsatte staden.
1580-talet Per Brahe d ä från Visingsö riksdrots i Sverige.
1600 Linköpings blodbad. Karl IX avrättar fyra rådherrar som hämnd mot Sigismund.
1604 Valriksdagen i Norrköping. Östergötland förlorar sin centrala ställning i Sveriges historia.

1627 Linköpingsgymnasiet inrättas. Grunden för Linköping som skolstad.
1641 Lois de Geer övertar Finspångs län och bruk och blir med tiden en av dåtidens mäktigaste män i Sverige.
1640-talet Kinda och Ydre överförs från Småland till Östergötland.
1648 30-åriga kriget slut (westfaliska freden). Sverige stormakt runt Östersjön. Nästa alla floder runt Östersjön tillhör Sverige.
1718 Karl XII dör i Norge.
1719 Rysshärjningarna. Bl a Söderköping och Norrköping bränns. Ryssen stoppas vid Ryssnäset i Glan.
1721 Freden i Nystad. Sverige avsäger sig erövrad mark i norra Tyskland och Baltikum.
1757 Storskifte. Varje gård får färre brukningsdelar.
1809 Freden i Fredrikshamn. Finland förloras till Ryssland.
1814 Union med Norge.
1827 Laga skifte. Sammanhängande marker för varje gård. Gårdar flyttas ut ur byn.
1832
Göta kanal invigs.
1840 Norrköping blir Sveriges tredje största stad efter att industrialismen kommit till staden. Norrköping är Sveriges främsta industristad med bl a 80% av landets ylleproduktion.
1844 Tåkern sänks med 1,7 meter. Under de efterföljande 90 åren sänks 2 000 sjöar i Sverige för att få mer jordbruksmark.
1845 Första större gruppen som emigrerade från Sverige till Amerika. Denna grupp kom från Kisa (där ett emigrantmuseum finns idag).
1871 Kinda kanal invigs.
1875 Östra stambanan invigs.
1901 Stockholms Skridskoseglarklubb (Sveriges äldsta och största långfärdsskridskoförening) bildas.
1905 Unionen med Norge upplöses.
1921 Allmän och lika rösträtt.
1939 2:a världskriget bryter ut.
1984 Linköpings Långfärdsskridskoklubb bildas.

I framtiden har vi dessutom följande händelser att se fram emot.

2500 Tåkern igenväxt.
6000 Roxen har blivit grund fågelsjö.

Den som önskar mer information om natur och kultur i Östergötland rekommenderas [Län83b] som är en otroligt rik källa till både generell och platsspecifik information om Östergötland.

(Version 2.0)