Skridskosäsongen 2000/2001
"Vi kröp under stora bron och hittade fin is"

Det var inte förrän den 20 januari som vi kunde säga att det var premiär för milsvida isar  så sen kändes säsongstarten denna gång. Bara två månader senare avslutades vår skridskovinter  men med vilka turer! Mars höll kvar kylan och skärgården lade sig med kalasis och den kunde vi åka på under en intensiv helg som gav oförglömliga minnen i själen och ett och annat skavsår på kroppen.

180 ledarledda turer blev det och jag vet att ni medlemmar är nöjda, ni som åkte med. Vi har lyckats med vårt mål att i de allra flesta fall hålla nere gruppstorleken till under 1520 deltagare, vilket betyder en mysigare, intimare stämning och bättre sammanhållning under åkningen.

Kandidatrekord efter ispremiär

Efter åkträning på Stångebro redan i slutet av november begicks ispremiären först i mellandagarna och då givetvis på våra skogssjöar norr om Ljungsbro samt på Tåkern. Ledarkandidaterna var i år riktigt på hugget och mest av dem var Wim Willemse, vår lågtflygande holländare. Han hängde på låset första turdagen och redan den 28 december, två dagar senare, hade han gjort sina tre kandidatturer och kunde få en egen ledarflagga och de fina ledarmärkena. Detta rekord är oslagbart. Vi hade i år elva kandidater och alla examinerades tidigt genom att "öva" sig på nära och kära hemsjöar som erbjöd fin åkning då. Bra gjort!

Plurr på Sätrasjön

Plurrövningen blev lyckad som vanligt, nu på Sätrasjön. 20 medlemmar plurrade och fick positiva erfarenheter och större självförtroende på isen efter det. Stort tack till Anders Norr, Anders Johnson och Christer Spångberg som ordnar plurret så bra. Ulf Helmersson och Björn Ström passade på att åka till Hjälmaren för fina turer i dess västra del och fick se StorHjälmaren som höll på att lägga sig.

Välkommentur

Hans Wiig prickade in samma dag, den 14 januari, för våra första välkommenturer. Hans ser till att våra nya blivande medlemmar får komma ut på isen tillsammans med vana ledare, prova sin utrustning och sin åkförmåga. Hela arrangemanget blev en pyramidal succé. Vädret var strålande, Höverns is sagolik, ledarna kunniga och trevliga och allt praktiskt fungerade som en klocka. Bara Hans sätt att dela in alla 115 deltagarna till bilar var en show i showen: det skedde givetvis med militär men mjuk precision när den är som bäst.

Jag deltog själv som köledare i en grupp som Margareta Ekdahl ledde på ett känsligt och följsamt sätt. Isen var blankt grå, slät, sidenmatt och sprickfri men gav bra fäste för ibland lite darriga premiärfötter och vrister. Vi rastade på solvarmt lingonris i lä för den svaga vinden.

Nästan fasansfullt

Det hände saker också: när vi stannade för att bese Björkvik med dess fatabur såg vi att det stod ett jaktlag ute på isen jämnt utspritt längs östra stranden och med hagelbössorna redo. Drevskall och rop hördes inifrån skogen. En artig men lätt upphetsad dansk kom fram till oss och bad oss att inte åka mellan skyltarna och land när vi fortsatte. Det lovade vi  och just då brakade det loss! Ett tjugotal fasaner kom flygande ut från skogen på olika höjd. Skotten knallade och fasaner kom av bara farten dråsande ner på isen som färgades av blod mitt i skridskogruppen. Några fasaner klarade sig och räddade sig undan med höga skrän på vår sida om viken. Allt gick proffsigt och säkert till väga, vi var aldrig i någon fara; skotten riktades från oss hela tiden.

Danskarna hann också att se ut några kvinnliga favoriter i gruppen. De fick färgglada fasanfjädrar i mössan inför den fortsatta färden. Överraskningen dämpades ut med lugn åkning tillbaka. Alla var sedan nöjda och glada  det märktes   när de betalade sin medlemsavgift för att få gå med i denna fina klubb.

Succé

Att succén var pyramidal det fick jag inte klart för mig förrän jag kom till jobbet på måndagen. Tre eller fyra av nybörjarna jobbar på en avdelning, som jag besökte på eftermiddagen. Redan när jag kom i korridoren, hörde jag ropen: "Nu kommer han, nu är han här..." Vid fikapausen på morgonen hade de som varit med på Hövern i överväldigande ordalag beskrivit hur fint det varit med klubben på söndagen:

Även de som inte varit med ville nu snabbast möjligt också med ut på tur och bli medlemmar så fort som möjligt. Hela huset kokade av skridskosnack: Och nu kom jag som var köledare i en av grupperna och fick ta emot allt beröm för vad hela klubben fixat. Jag tackade och svarade på frågor och tackade och svarade på frågor... Nu vill jag äntligen skicka vidare detta beröm från de nya medlemmarna till klubben och de som gjorde välkommenturerna på Hövern så lyckade.

Mina arbetskamrater var sedan fortsatt nöjda under säsongen, har deltagit i många fina turer, avancerat i grupplistan och var och en hittat sin nivå där de känt sig välkomna och omhändertagna.

Allt som allt: Vi är en jättefin klubb med duktiga, ideellt arbetande funktionärer som ger medlemmarna rejäl valuta för sitt medlemskap!

Januariturer

Nu, mitt i januari, drog Anders Johnson klassiska "tretton sjöar runt" i Finspångstrakten och berättar om hemfärden "I svagt stjärnljus över Ormlången sista biten". Jag själv ledde en månskenstur på Sibborpesjön då vi ylade av lycka under fullmånen på den fina isen.

Björn Ström ledde en grupp 1 från Mem till Borensberg. Kanalen var delvis urtappad men de kunde åka på översvämningar istället  och nu minns du kanske att det var väldigt mycket vatten i sjöarna tidigt under säsongen, så det var ofta vi kunde åka in bland träden eller ut på åkern.

Helgen 2021 januari ordnade vi 18 turer! Det var mycket Roxen, men även Vätterns norra skärgård var åkbar. Det var kul att på håll se små, små människor med Anders J i ledningen krypa under den stora, stora bron vid Grönebacke (fast det fanns åkbar is lite längre bort  de hittade den på återvägen).

Månaden avslutades med flera fina turer på Hunn, Tisnaren, Annsjön och Lien. BengtOve Blomkvist på Lien: "Räven raskade över isen medan vi överraskades av överisen!" "Leopardisen" (tefatstora gröna fläckar under isen) på Tisnaren blev oförklarad; alger? pollen? UFOn?

Mer svängrum för ledaren

Eino Pöllänen provade med att utse en person, som fick till uppgift att hålla rejält avstånd till ledaren och denne andre person fick ingen i gruppen köra om. Han tyckte det fungerade utmärkt; rytmen i åkningen blev bättre och ledaren kände att han hade svängrum där framme.

Skärgårdsturer

Februari gick in med snö på isarna, men kylan kom samtidigt och vi ordnade turer på Slätbaken, som hade bra is ut till Eknön och bäst på Merumsfjärden öster om Stegeborg. Varken medlemmar eller ledare var vana vid saltis  det var längesedan vi ordnade skärgårdsturer så flera plurrningar inträffade. Alla gick snabbt att reda ut trots att det var 15 grader kallt i luften. Plurrningar diskuteras numera internt på ledarnas eget klotterplank på hemsidan så att vi ledare snabbt kan lära av andras och egna misstag.

Tvära kast i vädret sedan; iskalla helgen på Slätbaken följdes av milda dagar med först regn och sedan snö på torsdagen och därefter kraftig kyla igen. Inte lätt att hitta bra is då, men klubben har ett nytt, kraftfullt "vapen", isspanarna. Iskunniga, vardagslediga medlemmar, som skickas ut på uppdrag av israpportören att spana och provåka isar, som är svåra att sitta vid skrivbordet och "tänka ut".

Fredagens spanare ropade "bingo" efter en flukt på Hålfjärden i S:t Anna och klubben kunde satsa stort dit på lördagen den 10 februari. (På söndagen snöade det sedan och blåste kraftigt. Ack, ja ... )

90 medlemmar njöt i stora drag av den fantastiska vinterdagen. Överallt ilade LLKgrupper runt i mellanskärgården där isen låg nästan ända ut till farleden. Man kunde också se isrävar i välordande led. De känns igen på sina nyfiket spetsade, ludna öron  ja på sina fina tygmärken förstås  dessa deltagare i vår förnämliga familjeledarkurs med bland annat iskunskap på schemat och med Eva Björklund, Christer Spångberg och Magnus Lindgren som duktiga lärare.

På söndagen, dagen efter, så ledde Tor Blommegård en tur på sin kära hemsjö, Ärlången. Då hade det snöat flera centimeter lite kladdig snö, men Tor hade inga problem med att den fastnade på hans skridskor eftersom han hade vallat dem med skidvalla!

Kändishelg

Sedan blev det kanonisar med 17 turer under helgen 1718 februari. Trännöfjärden var medelpunkten i skärgården och Åländern och Sommen andra fina mål som fick besök av våra grupper. Det var den helgen som Jörgen träffade Otto och Mats träffade Joachim. Så här gick det till.

Jörgen Fransson drog iväg till sin älsklingssjö, Bunn, och rapporterar därifrån:
"När vi skulle besöka Bunns Lanthandel för att köpa dricka, så visade det sig att den var nedlagd. Inne i den före detta lanthandeln fanns emellertid tysksvensken Otto som höll på med att omvandla affären till en pub och bordell, enligt honom själv. Tillsammans med några ur lokalbefolkningen kunde vi nu inviga puben ett par månader innan det officiella öppnandet. Vi drack öl och en god äpplevindrink som Otto bjöd på. Efter en stunds trevlig samvaro fortsatte vi sedan med ovanligt lätta skär."

Själv ledde jag, Mats Persson, en grupp 3 på östra Sommen och då brukar jag skriva i turrapporten att vi inte sett en kotte på den vackra, ödsliga sjön.
Men denna gång såg vi två snyggt mörkklädda människor nere på isen vid Aspanäs udde och hela gruppen dånade fram för att hälsa och försöka värva dem som iskontakt. "Hej, bor ni här?" börjar jag. "Naj, vi kun leier..." Jag behöver en halv minut för att se vem det är: den danske prinsen Joachim med fru Alexandra och barn! Jag säger inget till gruppen förrän senare för att inte röja kändisskapet. "Ær det bønnfryst", undrar prinsen och avslöjar att vårt södra grannland har tveksam polarvana. Jag upplyser att det "ær kun 15 centimeter" och önskar fortsatt trevnad i hyrstugan. Vi åker vidare och därefter ser vi inte en kotte till...

Vikingarännet

Vikingarännet gick samma helg och 20 LLKare åkte den 74 km långa banan som även denna gång fick improviseras i sista stund. "Ve dem som inte kunde ta hjälp av stavar i den friska motvinden!"

Februari avslutades med kallt väder och delvis snötäckta isar. Men snön var lös och lätt och BengtOve Blomkvist och Åke Frithiofson åkte på Åländern med "snö till kängskaften, 710 cm", men en "annorlunda och vacker tur". Våra ledare gör alltid det bästa av en situation som från soffhörnet kan se obekväm och besvärlig ut.
Skridskoregel 1: Det blir alltid bättre än vad man tror hemma!

Mars börjar dystert

Den 1:a mars föll det 2 dm snö över hela vårt åkområde. Med möda hittade vi följande helg lite renblåsta ytor på Bråviken och åkte medvindstur da capo genom att låta bussen föra oss två gånger till samma startplats  en bra variant i brist på annat.

Helgen därpå, 1011 mars, började vi så smått förtvivla. Vi kunde bara ordna en (1) tur. Isen var helt enkelt för dålig, ytmjuk och täckt med nedstöpt slask. Vi känner ju till att säsongen nu brukar lida mot sitt slut och israpportören sa i sin lördagsrapport: "... men vi skall inte ge upp än, mildvädret har gjort isarna snöfria och med ett par kalla nätter så kan vi se fram emot många härliga morgonturer kanske ända in i april..." Trots den uppmuntrande tonen hördes gravkammarpessimismens ihåliga ekon tydligt och vi som älskar att gotta oss i dysterhet började städa på skridskohyllan och tog fram specialfettet från Grönland (isbjörn!), som vi smörjer in isdubbspetsarna med över sommaren (gör inte du det?).

Vintern hittar tillbaka

Men tji fick vi pessimister! Vintern kämpade sig tillbaka och gav oss en härlig avslutning på säsongen! Först blev det en fin helg på Stråken den 1718 mars med många turer. Eino Pöllänen ledde en grupp 5 där en glad och duktig hund också deltog. Den hade en vallhunds instinkter och sällan såg man en bättre sammanhållen grupp pila runt på Stråkens fina, lätt snötäckta is. På rasten försörjde sig hunden genom att frimodigt gå runt bland de blottade matsäckarna, vifta på svansen och nypa till sig vad den kunde.

Sedan kom knalleffekten i säsongens fyrverkeri! Skärgårdens is hade stöpt och när nu kylan kom tillbaka lade sig isen stabil nästan ända ut till segelfarleden. Trännöfjärden och Kärrfjärden var kalasfina liksom Hafjärdens inre delar. Och isen höll nästan hela dagen! Morgnarna var kalla och isen var så blank att den bör ha reflekterat bort mycket solljus som annars är så skadligt för isens bärighet.

Vilken explosion av åkglädje vi upplevde, vi som satsade allt för skridskor helgen 2425 mars. 200 medlemmar deltog i 12 turer och lika många åkte säkert där ute på privata turer och njöt i fulla drag.

Vinter möter vår

Skärgården bjöd nu på allt: Vackert, kallt väder med starkt, högt vårljus, grå, sidenslät stöpis, ljud från ivriga vårfåglar i luften och i vatten, nyfikna örnar som följde oss på färden, en huggorm i torrt gräs på damernas "kplats", och Olle Magnusson som vittjade näten från ekan ute vid iskanten vid St Rimmö! Och överallt LLKgrupper, säkert anförda av våra duktiga ledare. Det var öppet i smala sund som vanligt, så vi fick ta flera promenader över näs och uddar för att ta oss mellan de olika fjärdarna. Fredag  tisdag var det åkbart fram till cirka tretiden, men på tisdagen den 27 mars kände vi som åkte då, att vi vände hem över snabbt svartnande fjärdar för sista gången. Solen tog över och fick makten.

Våris

Anders Johnson och Magnus Hammar avslutade med klubbens sista turer på Glan den sista dagen i mars. Nu fick de vara mycket vaksamma på våriseffekterna och kände att det var just rätt tid att gå iland medan sångsvanar trumpetade ute i öppet vatten.

Körsbärsblommors blad singlar genom luften när jag skriver detta. Då brukar japaner bli riktigt sentimentala och gråtmilt kväda korta, kärnfulla dikter om detta förgängliga liv. Likadan kan en skridskoentusiast känna sig inför minnet av en upplevd men förgången åksäsong. Den började sent, gick upp och ner med termometern runt nollstrecket, var välskött av klubbens styrelse, israpportörer och ledare, blev mycket omtyckt för detta av medlemmarna och avslutades som en häftig raket rätt upp i den blå senvinterhimlen med havsörnar över skärgården i S:t Anna.

Tack alla trevliga åkkamrater för sällskap på isarna, tack israpportörer och ledare för att ni är duktiga på att ordna bra turer! Klubben önskar dig en härlig sommar! Sitt ibland stilla och tänk på en riktigt fin vinterdag, så möts vi först i drömmarna och sedan, längre fram, i verkligheten igen!
"Alla tankar om turer samlas på Folkets Parks parkering klockan 0900!"

Mats Persson