Skridskosäsongen 1994/1995
"På nära och kära sjöar"


Krister Valtonen började och Ulf Helmersson avslutade säsongen som gick i hemmasjöarnas tecken. Krister började på Fyrsjön på sin egen födelsedag den 13 november. Isen bågnade och alla bävade. Ulf avlutade den 26 mars på Övre Glottern och Ågelsjön i sällskap med transång och fjärilar.

Storvättern och mellan och ytterskärgården lade sig inte i år heller. Trännöfjärden var åkbar i januari mellan snöfallsperioder.Trettonhelgen var en blixtrande succé med fantastisk is och kanonväder. Introduktionsturerna och plurrövningen gjorde stor PR för sporten! Minnesvärda utflykter till Hjälmaren var höjdpunkter i februari. Vårisarnas lurighet fick flera prova på.

Sammanlagt gjorde vi 60 turer med 90 ledarinsatser. En stor säsong. Ledarna kan vara nöjda. Många kandidater fick flagga och märke.

Paus till jul

Efter premiären på Fyrsjön snöade det och vi kom inte igång igen förrän till jul. Då blev det fina Stråken i mellandagarna. Många kandidater var i farten och plockade poäng. Det såg hotfullt ut när Ulrika C jagades runt sjön av sju fula gubbar ända till dess man kom nära och såg att de hade fullt sjå att hänga med! Roxen blev åkbar efter nyår med härlig kärnis utan sprickor eller råkar. Annette skulle leda en 3:a på Drögen, men isen var så fin att  whoow, det bara blev en 2:a och Norra Åsunden strök med den också!

Trettonhelgen

Trettonhelgen som skimrar som en diamant i minnets dunkel. Vilka dagar! Sol, vindstilla, blank, tjock kärnis från torsdag till söndag, då snön kom. Introduktionsturerna samlade över 100 deltagare på Kinda kanals sjöar.

Plurrningsövningen på söndagen drog stort intresse och var mycket realistisk. Vilken PR! Alla snackade skridskor i flera dagar efteråt. I slutet av januari lade sig innerskärgården.

Från en färd runt Trännöfjärden rapporterades det: 1) frun på Torönsborg i minkpäls vinkade nådigt. 2) örn vid Älgholm. 3) hydrokopterförare kraschade sitt fordon genom att köra upp på en uppåtvråk och flyga flera meter. 4) "Greveparet" på Kåreholm vinkade oss till sig och pratade förtjust om skridskoåkning.

Månskenstur

Det blev månskenstur i början av februari. Stjärnorna glimmade, lägerelden knastrade och isen råmade. Lördagen den 11 februari blev en stor långfärdshelg! 49 medlemmar tog bussen till Hjälmaren och 90 deltog i säsongens andra introduktionstur, nu på Järnlunden, och i alla tempon och fint väder.

Buss till Hjälmaren

Grupp 2, 3 och 4 åkte olika spår från Örebro till Hjälmaresund. Hjälmaren är en härlig sjö när den är som bäst. Riktig horisont  ett streck mellan himmel och is   och inte många besvärliga råkar. Bussen väntade halvvägs på eventuella tidigt trötta. När man ringde till den, blinkade den med helljuset och det var bara att åka dit och lämna av. Bra, va. Vi blev rätt bussvana denna säsong och kommer att fortsätta med det alltmer.

90 LLKare på Järnlunden

På Järnlunden var det samma dag ett skridskoliv utan like. Grupper i alla tempon korsade sjön hit och dit. Det är en stor fördel att alla åker på samma sjö så att grupper kan byta deltagare då och då. I 5:ans turrapport står den grymma kommentaren: "56 personer skuffades direkt till grupp 6!". Jag kan se scenen framför mig: Två grupper åkare står på isen. En ledare pekar hotfullt som Hitler och ut ur den gruppen stapplar och vinglar några åkare som är i ett mycket tidigt skede av sin karriär.
Med böjda huvuden blir de degraderade till grupp 6, som glatt tar emot dem i sitt myller av plastpulkor, bandyklubbor och högljudda krav på tidig korvgrillning.

Öva paråkning

Sedan följde åter turer på Roxen och Glan. Även en minnesvärd och omväxlande tur på Tisnaren och dess kanal. En kommentar från denna tur: Paråkning bör övas mer och användas automatiskt i motvind.

Mars

Sista månaden blir det allt svårare att hitta bra is. Snöis som mjuknar under dagen är typiskt. Hövern håller sig hård bland annat för vår första och mycket populära "sjusovartur" med sen start 10.30. "Jag trodde inte mina öron" sade en morgontrött deltagare och gäspade, "så jag var tvungen att ringa tre gånger".

Våris

På våra sista turer råkade vi ut för snabbt försämrade vårisar. Några av oss lärde sig en del. Inget hände som väl var och vi lovade att sprida erfarenheterna i årsboken. Se speciell blänkare i denna skrift om just detta.

Säsongen blev våra små och medelstora hemmasjöars tid. Vi sliter lite på dem, men jag tycker nog att det blev omväxling ändå. Israpportörerna hade det inte lätt, men chansningar gick ofta hem trots svårbedömt läge på fredagen. Bussturer är nu rutin och kommer att bli vanligare. Många kandidater blev examinerade och ledarläget ser bra ut inför kommande säsong som vi hoppas ska bjuda på Vättern och skärgården igen!

Mats Persson