Skridskosäsongen 1988/1989

Den gångna säsongen startade som vanligt med turer på sjöarna nordväst om Linköping. Redan i mitten av november företog många av klubbens medlemmar turer på Stråken, Sibborpesjön och Ölången. Dessa turer blev mycket fina med utmärkta förhållanden. I slutet på månaden låg också sjöarna norr om Finspång med fina isar vilket gjorde den sk. "13 sjöarrunt turen" möjlig.

Klubben hade föresatt sig att nybörjarna i början av december skulle få möjligheter att komma ut på isarna. Det anordnades speciella informationskvällar följda av nybörjarturer. Anslutningen var god; arrangemangen blev väldigt lyckade.

I början av december föll en del nederbörd, först i fast form, men sedan i flytande form och samtidigt töväder. Den sist nämnda vädertypen efterföljt av kalla nätter gjorde att isarna i inner och mellanskärgården blev farbara redan före jul.

Helgen den 17:e och 18:e december kommer nog att finnas kvar i östgötska skridskoåkares hjärtan under lång tid. På lördagen bjöd skärgården mellan Vikbolandet och Finnfjärden på släta fina isar, med en lite mjuk yta. Vädret var halvklart. Helt underbar skridskoåkning!! Turens extra krydda bestod i observation av havsörn vid sex tillfällen och troligtvis rörde det sig om minst fyra olika fåglar. Natten mot söndagen blev sedan kall och klar. SMHI lovade solsken. Alla förutsättningar inför nästa dag var perfekta för långfärdsskridskoåkning. Den 18:e december blev den största dagen för klubben hittills vad gäller antal medlemmar på klubbens turer. Det var nära 60 personer, som i fyra grupper åkte på släta och blanka isar i klart solsken i S:t Anna skärgård. Om inte den nordsydgående farleden brutits, hade man kunnat åka skridskor till Aspöja, vilket mycket sällan är möjligt före jul. Alla som var ute denna dag var mer än nöjda. Många kanske hade varit med om sin finaste tur. Tyvärr bjöd vädrets makter på snö redan natten till måndagen, men då det var fin kärnis över hela området, fanns hoppet att genomstöpning, alternativt töväder, skulle göra isarna farbara igen.

De följande veckornas minst sagt växlande väder gjorde att det blev svårt att anordna turer. Nyårshelgen bjöd dock på fina isar på bl.a. Åsunden. Vädret blev nu successivt allt sämre. Blaskandet och regnande gjorde att sjöarnas ytor i vårt närområde alltmer övergick från fast till flytande form. Tövädret blev alltmer ihållande. Dock kunde turer på sjöar i sydöstra Östergötland anordnas i slutet av januari.

Det var nu de verkliga entusiasterna gav sig till känna. Första helgen i februari styrde Sten Palgård, Ulf Helmersson, Mats Persson och Hans Mossberg kosan åt öster för turer i SSSK:s regi i bl.a Åbo skärgård.

Under februari månad åkte många av klubbens medlemmar både 30 och 40 mil i bil för att få åka skridskor. Entusiasterna styrde mot så avlägsna mål som Färnebofjärdarna i Dalälven (med övernattning på fina Östas camping), Klotensjöarna och Norra och Södra Hörken i Bergslagen.

I början och mitten av mars var det, inte många som kunde åka skridskor. En som inte skydde några hindervar Sten Palgård Han fortsatte att ta bilen till sjöar i Bergslagen och även till Sandviken för turer i Gästrikland.

Den varma sommaren och ävenledes den relativt varma början på hösten har gjort at vattnet i sjöarna fortfarande har hög temperatur. Trots detta så tror jag att säsongen 1989 1990 kommer att starta på Fyrsjön kring den 15:e november. Så har det varit flera år i följd och så blir det nu också.

Mats Johansson