Skridskosäsongen 1985/1986

Den gångna säsongen innehöll ovanligt många höjdpunkter, mycket tack vare att Vättern lade sig även den här säsongen samt att Bohuskusten erbjöd utmärkta skridskoisar. Säsongen startade som så många gånger förr på Fyrsjön nordväst om Linköping, denna gång den 14 november. Fyrsjön äger många av de egenskaper som krävs för tidig isläggning bl. a. ringa djup, avsaknad av strömmar och hög höjd över havet. Tyvärr inskränkte sig möjligheten att åka skridskor på de trolska skogsjöarna nordväst om Linköping till en helg i november, sedan kom snön.

De som deltog i månskensturen på glanskisen på Stora Rängen i mitten av december, fick säkerligen ett minne för livet. Stora Rängen och de andra sjöarna syd Linköping, Lilla Rängen, Järnlunden och Åsunden, bjöd under ett par veckor vid denna tid på underbara glanskisar. Att åka på glanskisen och se de snötyngda träden längs strandkanterna.

Som så många gånger förr märkte vi att vi saknar israpportör vid södra Åsunden. Klubben arrangerade exempelvis en tur där man fick gå 8 km pga ofullständig täckning av israpporter. Det är så de är att vara långfärdsskridskoåkare. Oftast blir det en fullträff, ibland inte. Lite omväxling till skridskoåkning förnöjer bara!

Mats Persson med flera lär enligt egna utsagor haft helt sagolika isar före jul, då den snö om förstört isarna på sjöarna syd om Linköping smält och ett "smörjande" vattenskikt bildats. Kung Bore var ånyo på dåligt humör och bjöd på snöfall strax efter jul, men skam den som ger sig. Efter samtal med en av klubbens bästa iskontakter, en fiskare i St. Anna skärgård, kunde klubben bjuda på den första skärgårdsturen redan före nyår. Den fina is vi fått rapport om fanns på sydsidorna av öarna, resten var knäckebrödsis. Då dagen bjöd på ett härligt solsken led ingen särskilt mycket av den mestadels trögåkta isen.

Nu gällde det att hitta isar inför nyårshelgen. Efter ett idogt ringande till samtliga polisdistrikt inom 20 mils radie befanns Kristinehamns polisdistrikt fått minst snö. Endast ett par centimeter tjockt snötäcke fanns på gräsmattan utanför polisstationen i Kristinehamn. Vilka kunde man nu få med sig till Vänern för en dags skridskoåkning? Jo, herrar Palgård och Freudenberg så klart. Turen blev mycket minnesrik. Oturligt nog var isen ej bärig fram till Karlstad, men det bjöds på fina isar i skärgården utanför Kristinehamn. Ytterligare en Vänerntur finns beskriven i en separat artikel.

Den 6:e januari anordnade klubben en mycket uppskattad plurrningsövning. De som prövade på att ta sig upp ur vak med isdubbar och/eller livlina var mycket nöjda.
I mitten av januari hade några dagars töväder och därpå följande kyla gjort isarna i skärgården åkbara igen. Anders Johnson ledde en mycket spännande tur med utgångspunkt från Fyrudden. I turen ingick bl. a. ålning över en nattgammal isränna. Med skicklighet och erfarenhet kunde turen genomföras utan plurrningar. En grupp från Norrköping hade mer otur och noterade denna dag flera plurrningar i samma område.

I början av februari var det dags för Vättern att lägga sig. Den andra februari genomförde klubben en fin tur på norra Vättern. Skärgården mellan Bastedalen och Olshammar är mycket vacker. Turens stora händelse var turledaren Ulf Helmerssons ofrivilliga bad. Det tog ungefär lika lång tid för Ulf att komma upp ur vaken som det tog för Sten Palgård att få upp kameran dvs ca 30 sek.

De följande helgerna bjöd på helt fantastiska isar på Vättern. Mats Persson gjorde ett flertal "mittiveckanturer" under den här tiden vilket gjorde att klubben inför varje helg kunde erbjuda utmärkta israpporter. Tänk att få åka på alldeles blanka och genomskinliga isar med möjlighet att följa sjöbottnens skiftningar. Denna möjlighet bjöds under de första veckorna i februari på Vättern på de ställen där vattendjupet ej översteg fem meter. Den 16:e februari genomförde klubben två längre turer på 5 resp 6,5 mil på Vätterns perfekta glanskisar. Då det denna dag var precis vindstilla erbjöds möjligheten att avnjuta den medhavda lunchen mitt på Vätterns is. I och med Mats Perssons med fleras rekognoseringar mitt i veckan började klubben kunna erbjuda israpporter även på torsdagkvällar. Denna service blev från och med detta mer eller mindre permanent liksom den sammanfattande rapporten på söndagskvällarna.

I slutet av februari började alltmer envisa rykten säga att isen börjat lägga sig på västkusten. Sista veckan i februari blev ryktena fakta, varför klubben, med Sten Palgård och Ulf Helmersson som drivande krafter, tillsammans med Norrköpings"klubben" planerade en tvådagarstur till västkusten. När planerna blev "offentliga" utbröt en febril aktivitet bland många av klubbens medlemmar. Här gällde det att bl. a. byta jourer, få mormor att ta hand om barnen och att få faster att skjuta på den årliga släktträffen för nu skulle här åkas långfärdsskridskor på västkusten. Ulf Helmersson och Hans Mossberg kunde inte hålla sig längre än till fredagen då de helt sonika flög ner dels för att få pröva isarna dels för att rekognosera för oss andra. Mer om den unika tvådagarsutflykten kan du läsa i en separat västkustartikel.

Säsongens sista turer gick på Vättern. Den 22:a mars ledde Anders Norr en tur på södra Vättern frän Huskvarna och norrut i ökande sydliga vindar. Tyvärr kom denna grupp två timmar för sent till norra Visingsö, en stor vråk hade just brutits upp av vinden omedelbart norr om Visingsö. Några åkare som startade mycket tidigt frän Huskvarna nådde ända fram till norra Vättern sent denna dag.

Vilka turer har vi att se fram emot inför den kommande säsongen? Hur många har åkt den klassiska sträckan Stockholm till Uppsala? Stockholms Skridskoseglarklubb har anordnat turer i Ålands skärgård. Detta kanske vore något för oss.

Till sist  ta för vana att ringa telefonsvararen även på torsdagskvällen så får du oftast meddelande om vad som planeras inför helgen.